Den som letar skola finna, lyder ett gammalt ordspråk. Sällan passar det så bra in som i frågan om den pandemiska H1N1-influensa som svepte runt jorden våren 2009.

Det var ingen tillfällighet att viruset snabbt döptes till svininfluensan eftersom snarlika föregångare i åratal cirkulerat på svinfarmer runt om i världen. Mer anmärkningsvärt var flera FN-organs försök att snabbt rikta uppmärksamheten bort från djuren och med Orwellskt nyspråk döpa om influensan till det mer neutrala A(H1N1) eller ”Den nya influensan”.

Denna bortretuschering av grisar speglades även i de globala hälsoinsatser som drogs i gång. Världshälsoorganisationen, WHO, fokuserade på spridningen mellan människor och förklarade att man inte tog prover på svin även om tidigt smittade varit i kontakt med sådana. WHO:s motsvarighet för djur, OIE, förklarade i sin tur att man bara kunde kräva provtagning på svin om det fanns bevisad till spridning till människor via mat, vilket ju knappast var en vanlig spridningsväg för ett virus som angriper luftvägarna.

Så vad blev följden? Medan människor runt om i världen, och i synnerhet i Sverige, massbehandlades för mångmiljardbelopp med dyra och snabbt framtagna vacciner som skulle visa sig kunna ge svåra biverkningar genomfördes i stort sett inga provtagningar alls på det som högst sannolikt var en källa och reservoar för viruset: världens tamsvin.

Det enda undantaget i Europa är just Norge. Och vad hittade man där?

Jo, under 2010 års provtagningar hittade man det pandemiska viruset på 190 av 459 testade besättningar. Hittills i år finns resultat klara från 77 besättningar och av dessa var 35 smittade, enligt siffror jag fått från Mattilsynet. Men lyckligtvis är alltså viruset inte lika farligt som man befarade 2009.

På det svenska Jordbruksverket säger smittskyddschefen Bengt Larsson att Norge haft mycket enklare än andra att leta. Deras svin är nämligen ovanligt friska och har inte den vanliga svininfluensan som också heter H1N1 och ger snarlika symtom – på grisar alltså.

I själva verket var det just detta H1N1 som muterade och förvandlades till den pandemiska varianten. Denna snällare variant är inte ovanlig i Sverige. För att veta säkert vilken smitta det rör sig om måste man därför odla prover i laboratorium vilket är en svår procedur. Dessutom behöver inga prover tas om inte veterinären misstänker att djuren lider av just svininfluensa. Bengt Larsson tror inte att det sker särskilt ofta, men utgår ifrån att det sköts.

Och fortfarande finns inget svenskt övervakningsprogram för svininfluensa hos svin. Det behövs ju inte eftersom svininfluensa aldrig hittats på svenska grisar.

Henrik Ennart är reporter på Svenska Dagbladet. henrik.ennart@svd.se