Den brittiska drottningens diamantjubileum firades nyligen i direktsänt ösregn längs Themsen med en svårt torftig båtparad. Några av er såg det nog och noterade säkert precis som jag hur Themsen påminde mer om en gråbrun tjock leråker än om något man kan kategorisera som en flod. Med åror eller segel kämpade utvalda britter i omoderna dräkter och uniformer mot vad som såg ut som syndafloden.

De där tv-bilderna har fastnat i mitt huvud eftersom de så väl illustrerar dagsläget i detta forna imperium.

Och det har, tro det eller ej, ingenting med deras fotbollslandslag att göra.

Den här veckan sätter de utdragna Leveson-förhören in högsta växeln. De som ska grillas om sina tveksamma kopplingar till och vänskapsband med mediemogulen Rupert Murdoch är – och nu tar vi ett djupt andetag – de före detta premiärministrarna Gordon Brown och John Major, Labour-ledaren Ed Miliband, finansminister George Osborne, den skotska regeringschefen Alex Salmond, Labours Harriet Harman, biträdande premiärministern Nick Clegg och premiärminister Cameron själv.

Det är en ganska imponerande oktett. Alla parter är livrädda. Och ingen sida lär ta sig helt helskinnad ur detta.

Vilket understryks av hur Rupert Murdochs The Sun valde att inleda den här så tunga veckan för brittisk politik med att hänga ut David Cameron.

I en nyhet som (om man läser noggrant) inte alls är en nyhet skriver de hur David och Samantha Cameron lyckades glömma en av sina döttrar ensam på en pub efter en söndagslunch. Misstaget upptäckte de först när de var hemma.

Det här inträffade för ett bra tag sedan men det känns verkligen som om The Sun vill visa sina muskler och väljer att publicera detta samma dag som Cameron ska presentera ett förslag om hur regeringen ska handskas med nationens problemfamiljer.

Sällan har ett oskyldigt misstag – paret Cameron lämnade lunchen i varsin bil, femton minuter senare var de tillbaka på puben och hämtade dottern – förvandlats till något som påminner om en medial version av hästhuvudet i filmklassikern Gudfadern: en första varning inför Camerons Leveson-förhör på torsdag.

Som popkulturell observatör vill man gärna ställa sig en bit bort från verkligheten och notera att denna Leveson-förhörens klimax, hur den drabbar de inblandade och den brittiska politikens förtroendekris i stort, skulle bli en helt fantastisk tv-serie. Allra helst i flera långa säsonger och författad av, säg, en Peter Morgan eller en Aaron Sorkin.

Men sanningen är den att det vore helt onödigt. Här krävs ingen som helst dramatisering – förhören pågår mitt framför ögonen på oss. Likt ett Vita Huset i realtid kan vi följa några av Europas – och världens om man frågar dem själva – viktigaste politiker avslöjas, grillas, stamma och svettas.

Den brittiska politiken har en betydligt hårdare vecka framför sig än deras fotbollslandslag. Vilket inte säger så lite.

Dessutom har fotbolls-EM i Ukraina, hur stora bildskärmar man än blåser upp matcherna på, inte en chans att konkurrera i spänning med det som just nu pågår i en liten, liten rättssal i en ännu mindre ruta på min laptop.