Alkoholfrågan har länge varit rena dynamiten i WHO. Sverige och övriga nordiska länder väckte förslaget om en global strategi 2005, men uppförsbacken har varit tuff. Igår antogs dock alkoholstrategin av Världshälsoförsamlingens 193 medlems- länder i Genève.
–Det gick över all förväntan, vi fick hundraprocentigt stöd. Vi har lyckats gå från totalt döds- läge till stor seger, säger Maria Renström, alkoholexpert vid socialdepartementet.
Folkhälsominister Maria Larsson är också nöjd.
–Det är väldigt glädjande att strategin till sist gått igenom. Här finns mycket av svensk alkoholpolitik som nu blir allmängods för hela världen. Nu gäller bara att den tillämpas och inte sätts undan i ländernas bokhyllor, säger hon.
Konkret handlar alkoholstrategin om rekommendationer till länder för att minska missbruk av alkohol. Enligt WHO är skadligt alkoholbruk ett allvarligt folkhälsoproblem och tredje ledande riskfaktorn bakom sjukdom och för tidig död.
Skadlig alkoholkonsumtion orsakar 2,5 miljoner dödsfall i världen varje år. Alkoholmissbruk är också kopplat till hiv/aids, tuberkulos, trafikolyckor och familjevåld, enligt WHO. Särskilt oroad är man över ökat råsupande – binge drinking – bland unga i Europa.
Detta är några av rekommendationerna:
•Förbjud eller begränsa alkoholreklam riktad mot unga.
•Satsa på mer aktiv prispolitik: höjd alkoholskatt, förbud mot säljkampanjer, alkoholreor och enhetspriser.
•Sälj alkohol i licensierade affärer eller statliga monopol, med reglerade dagar och öppettider.
•Inrätta minimiåldersgränser för inköp och konsumtion av alkohol.
Men även om strategin beskrivs som en ”historisk milstolpe för WHO” undrar vissa hur effektiv den kan bli.
–Det krävs resurser för att genomdriva strategin och fattiga länder har inte råd. Det saknas också en central handlingsplan från WHO:s sida. En annan svaghet är att uppmana till ”självreglering” av alkohol- reklam, säger George Hacker, som är chef för frivilligorganisationen GAPA, Global alcohol policy alliance.
–Fast alkoholstrategin blir en väckarklocka för hela världen. Frågan får äntligen högre prioritet.
Vissa ifrågasätter om fattiga länder kan stå emot alkoholindustrin, samt varnar för att handeln med smuggelsprit kan öka. Andra anser att WHO driver alkoholfrågan för hårt när fattiga länders problem snarare är aids och malaria. Maria Larsson håller inte med:
–Detta är inte bara en missbruksfråga, utan också en utvecklingsfråga. Alkoholstrategin kan ha stor betydelse för välfärdsutvecklingen i u-länderna.
