Det växande problemet med bakterier som är motståndskraftiga mot antibiotika är välkänt. Varje år dör minst 25000 människor i Europa av detta. Ändå förblir WHO passivt, påpekar Maria Larsson.

–WHO-länderna antog en resolution för att ta tag i problemet 2005. Men frågan har bara tynat bort. WHO har inte levererat och inte tagit ledningen som de borde, säger Maria Larsson till SvD.

I resolutionen, som drevs av Sverige, står att WHO ska ta en ledarroll, se till att övervakningssystem upprättas och att regelbundna återrapporteringar om antibiotikaresistens görs från medlemsländerna. Men sedan en tunn återrapportering 2007 har det varit mol tyst.

– Detta är en akut fråga och ett av våra största framtidshot. Vi kan snart stå inför ett förfärligt scenario där barn med vanlig lunginflammation inte kan botas. Vi riskerar att hamna tillbaka i tiden före penicillinet, säger Maria Larsson.

Tillsammans med andra länder försöker Sverige nu pressa WHO att prioritera antibiotikaresistensen.

–Frågan måste högt upp på agendan och vi manar WHO att komma med en återrapportering nästa år. Utan WHO är det svårt att få en rimlig internationell aktivitet.

Folkhälsoministern påpekar att det bara finns en halvtidstjänst på WHO-högkvarteret för antibiotikaresistens, och att det saknas pengar för att agera.

–WHO:s finansieringssystem är ohållbart. Drygt 80 procent av medlen är öronmärkta. Det finns nästan inga resurser för att genomföra beslut som fattats av WHO-länderna. Detta måste ändras.