De beskeden ger arméinspektören, generalmajor Berndt Grundvik, till SvD. Han är den svenske general som senast besökt Afghanistan. Resan skedde sedan svenska soldater den 23 juli angreps flera gånger.
Under en sju timmar lång eldstrid i nattens mörker dödades tre upprorsmän, medan ingen i den svensk-finska styrkan skadades.
– Jag avbröt då min semester, åkte ner och talade med dem som var med, säger Berndt Grundevik,
Som armétaktisk chef leder Berndt Grundevik alla svenska insatser på marken - från hemvärnet till Afghanistanstyrkan. Hans stab arbetar i dagarna för högtryck för att slå fast vilka förstärkningar i form av utrustning och utbildning som behövs i Afghanistan.
– Säkerhetsläget är att vi haft en dryg fördubbling av antalet händelser under en fyramånadersperiod och riskerna har därmed ökat i Afghanistan. Det är fortfarande betydligt lugnare i norra Afghanistan än i söder och öster - men vi får inte negligera detta, förklarar Berndt Grundevik.
Vägbomber och eldöverfall har förekommit tidigare, men har ökat i omfattning. Ett helt nytt hot i det svensk-finska ansvarsområdet är självmordsattacker. I en attack dödades en norsk officer, i den andra undkom finländare med en hårsmån. Talibaner har öppet sagt att de ligger bakom bomber och eldöverfall.
En orsak till attackerna är talibanernas mål att sabotera president- och regionalvalen som hölls den 20 augusti.
En mer långsiktig förklaring är att den svensk-finska styrkan ändrat sitt uppträdande. I åratal har insatsens tyngdpunkt varit militära observationsteam, (MOT-team) som åkt runt i byarna och talat med byäldstar. Numera samverkar MOT-teamen också aktivt med att stötta afghanska polis- och arméförband i områden med säkerhetsproblem - särskilt på nätterna.
– Vårt förändrade rörelsemönster med armén och polisen har medfört att vi exponerar oss på ett annat sätt in tidigare. Då finns det risk att man hamnar i närkontakt med sammanstötningar, förklarar Berndt Grundevik.
Att ni har hänsynslösa talibaner emot er, hur påverkar det?
– Det gäller att ha resurserna där när de väl behövs, svarar Berndt Grundevik, och tar som exempel nytillskottet stridsfordon 90.
De ökade riskerna innebär att styrkans vanligaste patrullbil, hela 40 stycken Toyota Landcruiser med lättare skydd, nu i praktiken fått körförbud.
– Vi har på bara några månader sett att uppgifterna förskjutits. Nu ser vi en annan uppgift med andra risker, då måste vi också skapa en annan fordonspark, förklarar Berndt Grundevik.
Den nuvarande styrkan, FS 17 blir i november dessutom avlöst av FS 18 som blir större. En ny, extra skyttepluton på cirka 30 personer ge styrkan en förmåga att ständigt kunna ingripa - vilket ställer krav på bättre utrustning.
En annan förändring är en flerdubbling av antalet rådgivare och mentorer till afghanska armén (de kallas OMLT- Operational Mentor and Liason Teams). Idag finns nio som arbetat på brigadnivå men redan varit i stridslinjen.
Nu ska 37 svenskar vara med i Sheberghan och bygga upp ett afghansk förband på lägre nivå, en bataljon. Därmed måste fler svenskar ha bättre skydd och vapen som duger för att kunna följa med när afghanerna går i strid.
Allt detta kräver en uppväxling av insatsen. Men syftet är att ändå att sikt kunna lämna Afghanistan. Att aktivt hjälpa afghansk polis och militär att själv ta ansvar för säkerheten och samtidigt satsa på civilt bistånd är nämligen den ”exit-strategy” som Sverige och andra länder i styrkan följer.
