QUSH TEPPA/STOCKHOLM Motorljudet från åtta svenska terrängbilar studsar mellan bergsryggarna utanför Nawabad på den nordafghanska landsbygden. En grupp beväpnade afghaner vinkar från den leriga vägkanten. De svenska soldaterna stannar till vid en byskola och stiger ur fordonen.

Fram till i våras var männen vanliga bönder, några av dem kan ha varit talibaner. Nu ingår de i en bymilis som arbetar på uppdrag av de internationella Nato-ledda styrkorna inom Isaf – och är så kallade Cip-vakter.

Cip, eller Critical infrastructure protection, innebär att omkring 1 500 män i landets vidsträckta nordliga del får 150 dollar var i månaden, gula armbindlar och en snabbkurs i bland annat mänskliga rättigheter. Bymilisen får rätt att bära vapen och befogenhet att skjuta mot upprorsmän och kriminella. Men varje oupptäckt vägbomb leder till löneavdrag på 20 dollar.

Det räcker att lyssna på en tre timmar lång föreläsning av en svensk officer för att få närmast polisiära befogenheter.

– Jag säger inte att det är tillräckligt med tre timmar, men det är det vi har möjlighet att göra nu. Det är många Cip-vakter som finns över en stor yta. Det tar tid att åka runt och få tag på alla, säger överste Anders Löfberg, chef för den svenska Afghanistanstyrkan.

– Tyvärr är fattigdomen och arbetslösheten en rekryteringsbas för talibanerna. Får de inte pengar befarar jag att de mot betalning vänder vapnen mot oss i stället.

Kruxet är att Afghanistans regering satt stopp. Inför det nya året 2012 vädjade president Hamid Karzai till de utländska trupperna att avsluta Cip-projektet.

Förutom risken att männen byter sida så finns flera problem med att skapa civila miliser. De tar visserligen striden mot talibanerna och håller vägar öppna, men ingen vet hur de använder sin makt, menar kritiker.

Ansedda människorättsgruppen Human Rights Watch larmade i höstas om övergrepp från miliser mot civilbefolkningen. En obesvarad fråga är vad som händer med miliserna när Isaf-länderna lämnar Afghanistan och bymiliserna tvingas söka efter någon annan som kan betala dem.

Även Svenska Afghanistankommittén, som verkat i landet i över 30 år, oroas över utvecklingen. Cip, menar generalsekreteraren Peter Brune, används för att nå snabba resultat på kort sikt. Ur ett längre perspektiv riskerar satsningen tvärtom att försämra landets fredsutsikter.

– Man tror att lösningen är att ju fler människor som är kapabla att skjuta, desto säkrare blir det. Jag skulle säga att det är precis tvärtom, säger Peter Brune.

Risken, säger han, är att miliser flyttar våldsmonopolet från den afghanska staten. På så sätt underminerar de utländska styrkornas miliser den afghanska regeringens ställning utanför städerna.

Från maj till december 2011 ledde organisationen Swedepeace arbetet med en strategisk kofliktanalys av Afghanistan på uppdrag av Sida. Sammanlagt genomfördes omkring 350 intervjuer i Kabul och bland bybor i norra Afghanistan. Ett av de återkommande svaren var en rädsla för att både oppositionella väpnade grupper och miliserna ute i provinserna fick mer makt, enligt Björn Holmberg på Swedepeace.

– Afghanerna i gemene man, speciellt kvinnorna, är extremt klämda mellan aktörerna.

Hittills har president Karzais vädjan inte hörsammats fullt ut. Isafs högste befälhavare, amerikanske generalen John Allen, lovade nyligen att projektet ska ”utvärderas”. Enligt Isafs högkvarter i Kabul har en process inletts för att på sikt kunna lämna över Cip-miliserna till staten – men något datum för när processen ska vara avslutad finns inte så sent som i fredags.

Enligt svenska Försvarsmakten har rekryteringen av nya milismän stoppats tills vidare. Och UD:s civila representanter i Afghanistan har varit ytterst tveksamma till projektet, enligt vad SvD erfar.

Men eftersom den svenska militära insatsen lyder under en tysk Nato-general så kommer även Sverige att fortsätta att delta – oavsett vad den afghanska regeringen säger i frågan. Så milismännen fortsätter att vakta sina vägar, med lön från Isaf-styrkorna.

Enligt Försvarsmakten har projektet inneburit en minskning av både vägbomber och attacker mot svensk trupp. Cip-milisen ses som en tillfällig lösning på problemet med att det inte utbildas tillräckligt många poliser i Afghanistan.

År 2014 ska Isaf-styrkorna lämna landet. En mardröm för Isaf och för Afghanistans regering är att talibanerna växer sig starkare tills dess. Så när afghansk polis och militär inte räcker till får i stället miliser som Cip fylla vakuumet.

Svenske översten Anders Löfberg i Mazar-e-Sharif avvaktar nya order.

– Vi är här för att stödja den afghanska regeringen, det får inte förekomma att vi gör saker som den afghanska regeringen inte kan acceptera, säger han.

Om ni följt den afghanska regeringens vilja så hade ni väl slutat?

– Om den afghanska presidenten säger att vi inte ska ha det, då ska vi inte fortsätta, men den ordern ska komma från Isaf eller hemma i Sverige.