- Östersjön är ett paradis för skarv, och det är vi människor som har skapat paradiset, säger Henri Engström, skarvforskare och intendent vid Sveriges ornitologiska förening (SOF).

- Orsaken till ökningen är att det finns mycket gott om föda för skarvarna, en effekt av våra utsläpp av näringsämnen, som ger större fiskbestånd. Kanske det aldrig tidigare har funnits så mycket skarv i våra vatten som i dag.

Inventeringen, som utfördes av SOF under 2006, visar att skarvarna nu häckar i samtliga län. Största bestånden finns på Gotland (7 615 par) och i Stockholms skärgård (5 931 par).

Totalt räknades 43 884 par in, men siffran har uppjusterats till 45 000 eftersom några kolonier är ofullständigt inventerade. Det motsvarar en stam på cirka 200 000 individer. Inget annat land i Europa har ett lika stort bestånd. Danmark kommer närmast med knappt 40 000 par.

Den kraftiga ökningen har ägt rum de senaste 25 åren. Från slutet av 1800-talet fram till 1940-talet var arten utrotad i Sverige och så sent som 1975 fanns bara 340 par i landet. Ökningen sedan dess saknar motstycke, men är, enligt forskarna, en kombination av att arten återtagit sina gamla domäner och att fåglarnas födounderlag stadigt ökat.

- Skulle vi lyckas med att rena Östersjön någon gång i framtiden kommer skarvarna att minska i antal, säger Henri Engström.

Många av Sveriges yrkesfiskare skulle gärna se en minskning omedelbart. Skarvarna orsakar skador på redskap och fisk som fångats i redskapen, och konkurrerar om vissa kommersiellt viktiga fiskarter. Därför har länsstyrelserna de senaste åren blivit allt frikostigare med att bevilja skyddsjakt och äggprickning. Enligt Engström skjuts 6 000-7 000 skarvar årligen i Sverige.

- Generellt har länsstyrelserna varit generösa, säger han.

Tore Jonsson, vice ordförande i Sveriges fiskare riksförbund, anser dock att jakten är otillräcklig.

- Skarvarnas måste hållas efter hårdare. Troligen krävs det att jakten koordineras bättre inom och mellan länen, säger han.