Sverige framställs ofta som ett föregångsland i jämställdhet och kvinnors rättigheter – men när det gäller hanteringen av våld mot kvinnor kritiseras myndigheterna från flera håll. Svenska FN-förbundet och 16 andra organisationer ger Sverige underkänt, och invandrarkvinnornas situation pekas ut som ett särskilt bekymmer.
–Det finns stora brister hos de sociala myndigheterna. Man har ofta inte tillräklig kompetens i de här frågorna och det är inte självklart att det finns tolkar till kvinnorna, säger Svenska FN-förbundets ordförande Aleksander Gabelic.
När man inte får ordentlig vägledning och information blir tröskeln till att söka hjälp högre, och risken är att kvinnorna istället väljer att inte berätta om övergrepp de utsatts för. Aleksander Gabelic efterlyser därför mer kunskap och rutiner kring sättet att bemöta invandrarkvinnor som utsätts för våld.
Yoav Bartal, pressekreterare på Integrations- och jämställdhetsdepartementet, håller inte med:
–Vi har sedan 2007 en stor satsning på våld mot kvinnor, och de åtgärderna är tillämpbara på alla samhällsgrupper, säger han.
Fram till 2010 satsas drygt 900 miljoner kronor för att stödet och skyddet till utsatta ska bli bättre.
Carina Ohlsson som är förbundsordförande på Sveriges kvinno- och tjejjourers riksförbund, SKR, tycker att regeringens satsning är bra, men den kommer inte åt strukturerna. Man fattar samtidigt beslut som påverkar situationen negativt, menar hon. Bland invandrarkvinnor som grupp är arbetslösheten hög och när man skär ned på bidrag och arbetsmarknadsåtgärder blir självständigheten och försörjningen lidande. Det är sådant som påverkar utsattheten för våld.
Våldet ser dock inte alltid ut som man tror. I typiska svenskmiljöer är hotet mot kvinnor som bär slöja större, eftersom de där sticker ut.
–Det handlar om vardagsvåld som förekommer i mataffären, på lekplatsen, på bussen, säger Carina Listerborn, lektor på Malmö högskola, som tillsammans med Johanna Sixtensson gjort studien Hemma och främmande i staden.
De har intervjuat muslimska slöjbärande kvinnor i olika åldrar och med olika etniska bakgrunder och yrken i Malmö.
–Kvinnorna undviker typiskt svenska områden eftersom de då riskerar att bli utsatta för kränkande kommentarer, folk spottar, vill inte sätta sig bredvid på bussen, knuffar eller använder annat fysiskt våld.
