Det är knappast aktuellt att lämna tillbaka troféer som togs av Gustav II Adolf och hans armé.

- I så fall skulle det bli fullständigt kaos över hela Europa, säger Johan Engström vid Statens försvarshistoriska museer.

Då och då får Sverige ta emot begäran från andra länder om att lämna tillbaka sådant som den svenska krigsmakten lade beslag på under sina fälttåg i andra länder på 1600- och 1700-talen.

Nu senast har borgmästaren i den lettländska staden Ventspils framfört önskemål till sin president Vaira Vike-Freiberga om att hon under sitt statsbesök i Sverige den här veckan ska kräva tillbaka regementsfanor, vapen och andra antika värdeföremål som svenskarna för länge sedan roffat åt sig på slagfältet.

- Kommer det in en framställan måste regeringen självklart pröva den, men det finns en oerhört stor restriktivitet när det gäller återlämnande av föremål, säger Ann Aurén, ämnesråd på utbildnings- och kulturdepartementet som ansvarar för frågor som rör museerna och deras samlingar.

Det finns internationell praxis att luta sig mot.

Att erövra troféer var förr viktigt för att bevisa att man haft framgång i striderna och ingick i spelets regler. Det förekom också att ett land redan i sin krigsförklaring tog upp vilka föremål man gjorde anspråk på om det blev seger i kriget.

Bland museifolk i olika länder finns en stor enighet om att saker som erövrats i strid tillhör det land som lade beslag på dem. Runtom i Europa finns även många svenska föremål från stormaktstidens krig bevarade på olika museer.

- Det är inte fråga om girighet, utan i många fall är det så att troféerna finns kvar i dag just för att de erövrades. Annars skulle de vara försvunna. De fungerar också som en utomordentligt bra förbindelselänk mellan exempelvis Lettland och Sverige, säger Johan Engström. Utbytet sker bland annat i form av forskningssamarbete och olika utställningar för allmänheten.