I strid ström landar och startar planen på basen Sigonella på östra Sicilien. 60 mil söderut pågår ett blodigt inbördeskrig i Libyen. Flygstridskrafterna här har som mål att skydda civilbefolkningen mot Gadaffiregimens urskillningslösa angrepp på det egna folket.

Den italienska basen, som annars används av flyg från USA:s sjätte flotta, är idag ett getingbo för flygvapen från åtta länder. Förutom Sverige samsas här plan och från Italien, Danmark, Turkiet, Frankrike, Kanada, USA och Förenade Arabemiraten.

I den 35-gradiga eftermiddagshettan landar två svenska Gripenplan. Det kunde vara ett övningspass, men ett krig pågår och på planen hänger skarpa robotar för självförsvar. De två svenska Gripenpiloterna taxar in i luckan mellan F 16-plan från Turkiet och Förenade Arabemiraten.

Med sina spaningshjälpmedel kan de svenska piloterna, 7000 meter upp i luften, till och urskilja enskilda människor – både gärningsmän och offer. Det lämnar dem inte oberörda.

– Allvaret i uppdraget känns, vi är ju här att skydda folk där nere som far illa, säger den svenske flygföraren ”Kiji” som av säkerhetsskäl inte vill ha sitt namn i tidningen.

På plattan väntar teknikerna som ivriga rashästar och ”plundrar” det första planet på kassetten med de digitala bilderna, tagna över Libyen. Bilderna analyseras av särskilda fototolkar och inom två timmar finns spaningsrapporterna i Natos flyghögkvarter nära Bologna. Både snabbheten och kvalitén imponerar.

– Om det är något särskilt mål som Nato är speciellt intresserat så vill de gärna att det är att svenskarna som utför uppdraget. Man blir lite stolt faktiskt, säger chefen för flygförbandet Fredrik Bergman.

I den pågående operationen med totalt just nu 240 flygplan från 18 länder under Natos kommando kan det svenska bidraget på fem Gripenplan verka blygsamt. Men av spaningsplanen står Sverige för en fjärdedel och levererar hela 37 procent av spaningsrapporterna.

Med pågående strider mellan Gadaffis styrkor och rebellerna längs i stora delar av norra Libyen så behövs de svenska spaningsbilderna mer än någonsin. Bristen på spaningsflyg ledde nyligen till att Storbritannien sände ner fyra Tornado spaningsplan till insatsen.

Sverige skar efter en uppgörelse mellan regeringen och Socialdemokraterna ner sitt deltagande från åtta till fem Gripenplan. Varje dygn är fyra svenska plan i luften vilket ställer stora krav på underhållsresurser. Ett plan har fått motorn utbytt på plats.

Däremot står det svenska Herkulesplan som tidigare användes för lufttankning hemma i Sverige. De svenska flygningarna är så viktig för Nato att det alltid finns tankflyg redo att hjälpa dem i luften.

– Vi har så hög prioritet att vi kan tanka från brittiska, franska eller amerikanska plan när det behövs, säger överste Fredrik Bergman.

Det innebär att en flygförare kan lufttanka flera gånger under ett flygpass. De svenska flygningarna sker oftast enligt samma mönster. En rote om två Gripenplan lyfter för spaningsuppdrag två gånger per dag. Under buken bär första planet en avancerad spaningskapsel som vid varje flygpass tar 1000-tals digitala bilder av mål på marken. Det andra planet i roten svarar främst för skydd av flygningen som kan pågå i upp till sex timmar.

Här kan du läsa om SvD:s besök på Sigonellabasen.