Lisa och Daniel Alexandersson i Umeå har varit ett par i drygt tio år. Efterson Lisa av medicinska skäl inte får föda barn vill de kunna anlita en surrogatmamma. De jämför surrogatmammans gärning med en donator som lämnar ifrån sig organ. Lika acceptabelt.
Foto: Yvonne Åsell
För bara några år sedan var surrogatmödraskap en udda fråga som engagerade få politiker. Nu är det ett av de hetaste debattämnena. Ämnet berör inte bara homosexuella manliga par utan också heterosexuella där kvinnan av medicinska skäl inte får bli gravid.
–Vi vet att det inte är någon rättighet att få barn men varför göra det så svårt för oss som längtar och inget hellre vill än att bli föräldrar, säger 37-åriga Lisa Alexandersson i Umeå.
Efter en levertransplantation för snart tio år sedan måste hon medicinera livet ut med speciella läkemedel som dämpar immunförsvaret och motverkar att hennes nya lever stöts bort.
Att genomgå en graviditet är otänkbart för Lisa Alexandersson. Eftersom hon har en kronisk sjukdom får hon inte heller adoptera.
När Lisa och maken Daniel första gången hörde talas om surrogatmödraskap för ett par år sedan väcktes hoppet om att de skulle kunna bli föräldrar, trots allt. Men att anlita en ”värdmamma” utomlands har aldrig varit något alternativ för dem – omkostnaderna är för höga, upp till en miljon kronor.
–Det har varit en stor sorg att inte kunna bli förälder på vanligt sätt. Nu finns den här möjligheten så nära men ändå så svårtillgänglig, säger Lisa Alexandersson.
Hon syftar på att en nära väninna, som själv har fött flera barn, spontant sagt att hon kan tänka sig att bära hennes och Daniels barn. Väninnan skulle i så fall inte bli biologisk mamma till barnet som blir till efter en provrörsbefruktning med Lisas ägg och Daniels spermier.
Lisa och Daniel ser det som ett bättre alternativ också ur barnets synvinkel eftersom de då kunde vara helt öppna med hur barnet kommit till.
–Vi kan inte tänka oss att betala för ett barn. Däremot står vi självklart för alla omkostnader i sammanhanget, säger Daniel Alexandersson.
Frågan har blivit högaktuell på senare år sedan allt fler svenska manliga homosexuella par vänt sig till surrogatförmedlingar i andra länder, framför allt till Indien, för att ”hyra” en kvinna som bär fram deras barn.
Den ena parten blir då biologisk pappa till barnet medan mamman oftast är en anonym äggdonator vars identitet förblir okänd. Kvinnan som föder barnet har alltså ingen biologisk koppling till barnet. Den andra parten får ansöka om att få adoptera barnet. Ett mycket komplicerat förfarande, har det visat sig.
Agerandet har väckt starka reaktioner. Kritiken handlar framför allt om att kvinnor i tredje världen påstås bli utnyttjade för att tillgodose välbärgade pars längtan efter barn.
Vissa debattörer har gått så långt som att jämställa kvinnornas handlande med prostitution, andra tycker att barn blivit en handelsvara utan rätt att någonsin få reda på vem som är deras biologiska mamma.
Samtidigt finns också exempel på länder där värdmödraskapet – som det också kallas – lösts på ett mer altruistiskt sätt. Där kvinnan som burit barnet varit en släkting, nära vän eller en kontakt som efter moget övervägande valt att föda barn åt andra utan ”lön”, bara ersättning för utlägg.
I Sverige finns numera ett okänt antal barn som kommit till på dessa olika sätt. I årets motionsskörd till riksdagen finns motioner från fem riksdagspartier med krav på att frågan om surrogatmödraskap utreds.
–De här barnen har funnits länge. Nu måste vi anpassa lagarna till den verkligheten. Vi kan tänka oss en ickekommersiell form av surrogatmödraskap i Sverige, säger Hans Linde, Vänsterpartiets talesperson i hbt-frågor, som varit med och utformat partiets första motion på området.
Carina Hägg, Socialdemokraternas taleskvinna, är mer kritisk och tar bestämt avstånd från all handel med surrogatmödraskap:
–Att köpa en kvinnas livmoder strider mot ambitionen om rättvisa och jämlikhet, skriver hon i sin motion som ändå utmynnar i krav på att frågan utreds.
Miljöpartiets talesperson i folkhälsofrågor, Gunvor E Ericson, tycker att det finns vissa likheter mellan surrogatmödraskap och att donera sperma eller ägg.
–På samma sätt kan man hjälpa till på det här sättet. Vi måste utreda den här frågan med positiva förtecken, säger hon.
Även Sverigedemokraterna är för att frågan utreds.
–Frågeställningen behöver klarläggas, säger Christoffer Dulny, pressekreterare på SD:s kansli.
För Barbro Westerholm (FP) handlar det framför allt om att skaffa mer kunskap, om både barnens och värdkvinnornas situation. Hon vill ha en översyn av adoptionslagen och en internationell norm för ersättningen till kvinnorna.
–Vi måste undvika att kvinnor utnyttjas av män med feta plånböcker och se till att barn aldrig blir en handelsvara, säger hon.
