Riksrevisionen har granskat besluten att betala ut så kallat budgetstöd till åtta länder under 2005 och 2006, främst i Afrika. Totalt omfattar utbetalningarna omkring 2,5 miljarder kronor. Biståndspengarna har betalats ut direkt till ländernas statsbudget, och sådant kräver särskilt noggranna beslutsunderlag.

Mottagarlandet måste ha en strategi för hur fattigdomen ska bekämpas, det måste finnas myndigheter där som kan granska hur pengarna används, och landets ekonomiska politik måste vara långsiktig och hållbar.

De här grundläggande bedömningarna ska regeringen göra i så kallade samarbetsstrategier.

- Men för sju av de åtta länder som får budgetstöd finns ingen sådan strategi framtagen, säger riksrevisor Lennart Grufberg.

I stället har regeringen delegerat besluten till Sida, som därmed får ett större ansvar än tänkt. Till stöd har Sida äldre former av styrdokument och en samling riktlinjer som enligt revisionen är mycket omfattande men oprecisa.

Och inte heller Sida preciserar ytterligare vad som är tänkt att uppnås när myndigheten fattar beslut om att betala ut biståndet, enligt revisionen.

- Underlagen för besluten är ofullständiga, bedömningarna är oklara, och det går inte att göra jämförelser mellan länderna och över tid, säger Grufberg.

Exempelvis fokuserar Sida i sina beslut mer på framtida reformer än på hur ländernas förmåga att hantera pengarna ser ut i dag. Ländernas ekonomiska politik analyseras dåligt, och Sida är sparsmakade med att använda IMF:s bedömningar, som regeringen pekat ut som en viktig utgångspunkt. Sida nöjer sig också med att konstatera om det finns budgetgranskande myndigheter, men är ointresserat av vad dessa myndigheter rapporterar, enligt Riksrevisionen.

Regeringen måste därför ”snarast” fatta beslut om nya samarbetsstrategier och ställa tydligare krav på uppföljning. Rapporteringen till riksdagen bör också bli mer ”rättvisande” och inte så positivt färgad som hittills, enligt revisionen. Sida anmodas bland annat att genomföra systematiska riskanalyser, tydligt definiera sina stödformer och se till att de kan följas upp.