I tre månader har 17-åriga Safia Benaouda från Stockholm suttit fängslad på Afrikas horn. Minst tre andra från Sverige finns bland de män, kvinnor och barn som transporterats mellan olika fångläger i länder som använder sig av tortyr.

Lördagen den 27 januari 2007 lyfter ett passagerarplan tillhörande det kenyanska flygbolaget African Express Airways från Nairobi mot Somalias huvudstad Mogadishu. Flygplanet är en civil DC-9:a men lasten som flygs mot det våldshärjade landet är en hemlig fångtransport i det så kallade kriget mot terrorismen.

I två sådana transporter förs totalt 63 fångar - bland dem fyra barn - iförda handfängsel och ögonbindlar från Kenya till Somalia. De fängslade personerna har gripits vid den kenyanska gränsen där de flytt det somaliska kriget. Utlänningarna anklagas för att ha stridit för somaliska islamistmiliser.

När de landar i Somalia kastas de ner i en underjordisk cell. En av de brittiska fångarna, som senare berättar sin historia, lyckas kika upp i ljuset genom springor och ser hur soldater tuggar på drogen khat. Tunga vapen som körs runt påminner om det krig som fortfarande pågår i landet.

De flesta av fångarna är somalier men minst fyra av dem som flögs till krigszonen Somalia är från Sverige, enligt den tidigare hemliga passagerarlistan som de brittiska människorättsorganisationerna Reprieve och Cageprisoners tagit del av. Dokumenten bekräftar uppgifter som SvD kunde avslöja den 18 februari om att svenskar inklusive en 17-årig kvinna förts till militärt förvar.

I planet sitter 17-åriga Safia Benaouda från Vällingby i västra Stockholm och hennes 25-årige fästman. Även svenske medborgaren Osman Yassin Ahmed från Stockholm finns på planet, tillsammans med sin somaliska fru och deras två barn. Också en 42-årig marockan från Sverige är där.

Sedan i mitten av januari har SvD regelbundet ställt frågor om gripna svenskar till UD. Svaren har varit knapphändiga. Med hänvisning till det ”osäkra läget” i Somalia har UD-personal i Stockholm och Nairobi sagt att det är ”svårt att veta vem som man kan tala med” för att få uppgifterna bekräftade.

Men de dokument och vittnesmål som Reprieve/Cageprisoners publicerar samt intervjuer som SvD gjort med regeringstjänstemän på Afrikas horn och de gripnas anhöriga ger en annan bild

Sedan gripandet efter julhelgen har svenskarna nämligen vistats i händerna på stater som Sverige har goda relationer till och som bara under förra året mottog 689 miljoner kronor i svenskt bistånd.

Säkerhetspolis från USA och Storbritannien har på plats förhört sina medborgare, som sannolikt sitter tillsammans med svenskarna, och de anhöriga i Sverige har flera gånger försökt berätta för UD vad de vet.

Nämligen - vilket också de brittiska människorättsutredarna tror - att utlänningarna flögs till ett nytt fängelse någonstans i Etiopien.

De säger bara hela tiden att de väntar och väntar på en officiell bekräftelse från Etiopien. Några passagerarlistor säger de att de inte känner till, säger den fängslade svensk-marockanens 33-åriga hustru i Sverige.

Men för SvD försvarar kenyanska UD i Nairobi öppet fångtransporten. Fångarna ses som ”kombattanter” som misstänks ha slagits för islamisterna i Somalia, förklarar en tjänsteman.

Det var till grannlandet Kenya som UD i Stockholm rådde svenskarna att söka sig när etiopiska trupper under julhelgen gick in i Somalia. Fyra brittiska medborgare fängslades på samma vis som svenskarna. Men efter påstötningar från London släpptes britterna. Även USA har flugit hem medborgare.

Den gripne Osman Yassin Ahmed lyckades ringa sin bror i Rinkeby och berättade då att han var i etiopiskt häkte och att han fått besök i Kenya av svenske ambassadören Jens Odlander just innan svensk-somaliern och de andra fångarna transporterades till Somalia.

Carl-Magnus Hyltenius, utrikesråd för konsulära frågor på UD, bekräftar nu för första gången att UD vet var fångarna sitter. Att andra västländer har fått hem sina medborgare säger han att han inte överblick över.

Vi håller på att arbeta för att få tillgång till dem. Mer kan jag inte säga i det här känsliga läget, säger han.

Varför har andra länder lyckats bättre än Sverige?

Ja, det vill jag inte spekulera i. Vi gör vårt bästa, så mycket kan jag säga, säger Carl-Magnus Hyltenius.