Skuttande lamm i gröngräset – en symbol för svensk naturvård. Men många svenska lamm har aldrig lekt i solen.

Precis som kycklingar, kor och grisar en gång skiljdes från sin naturliga miljö, har svenska lammproducenter i stor skala börjat föda upp vinterlamm helt och hållet inomhus. Till detta används nya snabbväxande raser som matas med kraftfoder och når sin slaktvikt på fyra istället för sex månader för de lamm som får beta ute på sommaren.

Satsningen får stöd från LRF som vill modernisera produktionen. För att förbättra lönsamhet i den i huvudsak småskaliga näringen måste volymerna öka och anläggningar användas under hela året.

Uppskattningsvis vart femte lamm får aldrig gå ut innan de slaktas. Det motsvarar upp till 50 000 lamm.

–Vi får kritik för att de går inomhus men det här är ett sätt att möta konsumenternas efterfrågan på färskt lammkött även på våren. Vi skulle gärna släppa ut djuren hela året men vi har det klimat vi har, säger Tomas Olsson, en av landets största uppfödare och ordförande i Lammproducenterna.

På Norrby gård utanför Kungsör har han ungefär 400 tackor som lammar i januari. Lammen slaktas efter fyra månader, och ytterligare lika många som lammar i april för slakt på hösten. De som går inomhus i det stall vi besöker kan röra sig i någon av de fyra stora djupströbäddar som ryms i stallbyggnaden.

Visserligen är det lag på att lamm ska få gå ute och beta, men det är först den 15 juni som djuren måste släppas ut och då är innelammen redan slaktade och uppätna.

De senaste åren har efterfrågan på lammkött fått ett rejält uppsving som ett mer djur- och miljövänligt alternativ till annat kött. På tio år har lammkonsumtionen fördubblats. Efterfrågan har till stor del täckts med ökad import av fryst kött från Irland och Nya Zealand, men även den svenska produktionen ökar starkt från en låg nivå.

Nästan hela ökningen har skett hos storskaliga uppfödare som slaktar lamm på både hösten och på våren. För att få tackorna brunstiga så att de lammar kring nyår används nya framavlade korsningar.

Cathy Dwyer är expert på fåruppfödning vid Scottish agriculture college utanför Glasgow, ett ledande kunskapscentrum för fårnäringen. Hon varnar för att mycket lite är känt om hur får och lamm reagerar på att födas upp helt inomhus.

–Det här är en mycket ovanlig metod som inte behövs i de stora producentländerna eftersom djuren där kan gå ute i stort sett hela året. Det finns nästan ingen forskning och därför kan jag inte säga att fårens hälsa försämras, men risken finns att den gör det, precis som vi sett vid intensiv uppfödning av kycklingar, grisar och kor.

Framför allt pekar hon på riskerna för lungsjukdomar och infekterade klövar.

Hon menar att kvaliteten på uppfödningen har stor betydelse, att ytan ska vara tillräckligt stor och ventilationen bra. Men produktion inomhus är ändå skräddarsydd för de nya snabbväxande köttraser som avlats fram.

–De raser som växer snabbare har också avlats fram för att vara lugnare och tolererar mer närkontakt. Långsamväxande får som är vana vid att gå fritt och beta har svårare att anpassa sig till en uppfödning inomhus. För dem skulle det vara stressande och de skulle därför inte växa så snabbt, säger Cathy Dwyer.

Men alla får blir stressade inne, vilket kan försvaga immunförsvaret och öka risken för sjukdomar.

Cathy Dwyer är osäker på hur konsumenterna reagerar på information om att vissa lamm aldrig fått gå ut.

–Får har en image som gröna och rena (green and clean) och jag ser en potentiell risk för att den bilden kan skadas.

Snabbväxande raser som används inomhus ger betydligt mer kött än gamla lantraser. Mest atletiska av dem alla är de sydafrikanska Dorperfåren som togs fram på 1930-talet för att överleva på ett minimum av örter på den karga savannen.

När dessa idag göds med kraftfoder sväller de ut till något som snarast kan liknas vid lammens muskulösa svar på monstertjuren belgisk blå. Dorper har i begränsad utsträckning korsats in i Sverige där istället andra snabbväxare som Dorset, Texel och Suffolk dominerar. Texel och Suffolk har visat sig ha mer problem vid lammning och även lägre överlevnad.

Johan Loberg, husdjursagronom på Jordbruksverket, tycker att det viktigaste är att konsumenterna kan välja:

–Min uppfattning är att man som konsument ska kunna kräva information om hur lammet fötts upp. Om man av etiska skäl vill ha ett lamm som gått utomhus så ska man kunna välja ett sådant.