LÄS ÄVEN: "Skenavrättningar ska ses som tortyr"

I kväll sänds Uppdrag Granskning i SVT och där berättar Johan Perssons pappa Kjell och Martin Schibbyes fru Linnea vad som egentligen hände när de två journalisterna greps av den etiopiska militären i Ogadenprovinsen i början på juli förra året.

Johan Persson och Martin Schibbye skottskadades bägge två vid gripandet och på filmen ser man hur deras blodiga och gapande sår baddas med desinfektionsvätska och läggs om. Som SVT kunnat rapportera var den officiella film som militären spelade in fejkad, och det tog flera dagar innan den blev klar.

En anledning till det är att Johan och Martin hela tiden vägrade gå med på att säga att de var terrorister och hade stridit tillsammans med ONLF-gerillan. En av metoderna militären då använde mot de två journalisterna var skenavrättningar. Johan och Martin spelades ut mot varandra, och militären hotade att skjuta den ene om den andre inte erkände.

– När de inte gjorde som militären ville så fick de höra: "Gör du inte som vi säger så skjuter vi Johan respektive Martin", sen sköt de i busken bredvid, berättar Linnea Schibbye i Uppdrag Granskning.

Kjell Persson berättar att Johan svimmade en gång när militären skenavrättade Martin. Till SvD säger Kjell Persson att de anhöriga tidigt fick vetskap om vad som hänt genom ett utsmugglat brev från fängelset.

– Det var förstås både chock och ilska man kände då, men samtidigt en glädje över att de överlevt detta. Vi fick det beskrivet i ett långt brev som UD och advokaten sen fick ta del av också, berättar Kjell Persson för SvD.

Martin Schibbyes hustru, Linnea Schibbye, är på plats i Addis Abeba för att följa rättegången.

När de inte gjorde som militären ville så fick de höra: "Gör du inte som vi säger så skjuter vi Johan respektive Martin", sen sköt de i busken bredvid.

Linnea Schibbye

De anhöriga fattade i samråd med UD, advokaten och Johan och Martin beslutet att inte berätta något om detta. Dels handlade det om att värna om de två journalisternas säkerhet i fängelset, och dels om att de vid rättegången inte lyckades bevisa att militärens film var fejkad.

– Det handlade om avvägningar hela tiden, och det handlade framförallt om deras säkerhet, säger Kjell Persson.

När de två journalisterna efter flera dagar med militären i Ogadenprovinsen slutligen fördes till häktet i staden Jijiga, var den svenske ambassadören Jens Odlander i närheten och kunde snabbt ta sig dit.

– De var nyligen skjutna och väldigt skakade. När jag kom så kändes det som om de kunde pusta ut. Jag tror faktiskt ärligt att de svävat i livsfara tills jag kom in där, berättar Jens Odlander för Uppdrag Granskning.

Uppdrag Gransknings team har följt de anhöriga under ett helt år, både hemma i Sverige och under resorna till Etiopien. De beskriver hur de försöker vara så starka som möjligt för Johans och Martins skull, men ibland är det svårt att hålla tillbaka gråten. Efter rättegången när allt tycktes gå försvarets väg, så blev domen på 11 år ett svårt bakslag.

– Jag har åldrats mycket under det här året, blir helt förskräckt när jag tittar mig i spegeln. Det här med att jag tappar hår säger en del är en stressreaktion, berättar Karin Schibbye, Martin mamma, för Uppdrag Gransknings reporter.

– Det har kommit en ny trötthet över mig. Jag orkar inte någonting längre, säger Linnea Schibbye när det gått 300 dagar efter att hennes man greps.

Utsmugglade brev till de anhöriga har varit livlinor, och de Linnea Schibbye har är vältummade. I ett av breven till Linnea beskriver Martin Schibbye hur det är i fängelset. Hur ljudnivån dygnet runt är som tortyr med teveapparater på högsta volym, folk som skriker och gråter och trängseln där man trampar på folk när man måste flytta sig. Lysrören i taket är på jämnt och det är svårt att sova. På rastgården är det så trångt att det inte går att promenera. Martin blir fråntagen bröllopsbilden där han och Linnea kysser varandra, eftersom man inte får ha foton i fängelset.

I salen där Johan och Martin satt fängslade finns det 120 våningssängar för mer än 200 fångar, och folk sover på golvet mellan dem.

"Linnea, jag älskar dig. Vad som än sker kommer vi att klara detta tillsammans. Det känns overkligt att du ska flyga hit, och besöka mitt fängelse och rättegång. Jag är tom ikväll, trött. Har inte sovit ordentligt på tre veckor", skriver Martin i ett brev till sin fru.

"Människor är desperata och hungriga. Jag är för trött för att orka beskriva vad jag ser, all energi går åt till att överleva. Men jag vill att du ska veta att jag klarar det", skriver Martin i ett annat brev.

En medfånge, Mike Scall, berättar hur nedslagna både Johan och Martin var efter att ha fått domen på 11 år.

– De kom tillbaka, och när jag frågade dem hur det gått gick de bara förbi med hängande huvuden. Sen låg Martin i sängen i fyra dagar innan han blev sitt vanliga jag igen, berättar Mike Scall.

Själv hamnade han i Kalityfängelset efter att ha överskridit sin visumtid. Där satt han i 50 dagar och beskriver det som en skräckupplevelse.

– Välkommen till helvetet, sade Johan och Martin när jag mötte dem. När jag gick med dem in så kände jag hur den fruktansvärda stanken av urin, avföring och svett slog emot mig. Det var svårt, jag hade inga pengar och man måste betala om man inte vill bli slagen och sparkad, säger Mike Scall i Uppdrag Granskning.

Mike Scall säger att han fick hjälp med pengar och mat av Johan och Martin, och att det hade varit svårt att klara tiden i fängelset utan dem.

Det framgår också av Uppdrag Granskning att de två journalisternas nådeansökan lämnades in i april, och att de anhöriga känt till att benådningen blev klar redan i maj men inte skulle verkställas förrän i september. Utåt har de tvingats tiga om detta för att inte äventyra processen.

Mer om frigivningen av Schibbye och Persson:

Martin Schibbye och Johan Persson återförenades med anhöriga på Arlanda den 14 september.

Se återföreningen med familjerna på Arlanda

Skenavrättades för att erkänna terrorism

TIDSLINJE: De var fängslade i 14 månader

WEBB-TV: "Rutinerna var en nyckel"

Bildt ångrar inte uttalande om gripna svenskarna

"Finns inga skäl att tacka Etiopien"