Statsministerns närmaste man Lars Danielsson på pressträff tidigare i år. Till vänster i bild sitter UD:s Helen Eduards, kvinnan som på olika nätbloggar pekas ut som Danielssons älskarinna.
Analys | Danielssonaffären
Danielsson-affären måste numera delas upp i sina minst två beståndsdelar. En handlar om hur den svenska centrala statsledningen agerade när tsunamin slog in över Thailand.
En annan om att bland andra folkpartistiska bloggare har spritt rykten om vad Lars Danielsson egentligen gjorde.
Den första frågan är fortfarande den viktiga. Först katastrofkommissionen och sedan konstitutionsutskottet har pekat på regeringens allvarliga misslyckanden de första dygnen efter tsunamin.
Lars Danielsson är Göran Perssons närmaste man, och den som informerade statsministern om läget.
Danielsson har hävdat att han under annandagen försäkrade sig om att utrikedsdepartementet arbetade effektivt, genom att flera gånger ringa till kabinettssekreterare Hans Dahlgren.
Men Hans Dahlgren blånekar: UD:s kabinettssekreterare hävdar att Danielsson aldrig ringde.
Det hör till den här frågans svarta ironier att det, ur de drabbade svenskarnas synvinkel, troligen inte spelar någon avgörande roll om de två verkligen talades vid.
Hans Dahlgren ansåg nämligen att UD:s arbete fungerade under annandagen. Precis den bild som Lars Danielsson säger sig ha haft. Men om Dahlgren talar sanning hade Lars Danielsson överhuvudtaget ingen kontakt med någon i UD:s ledning, utan nöjde sig med andrahandsuppgifter.
Ord står alltså mot ord.
En tänkbar förklaring är det handlar en kamp om att slippa skulden för misslyckandet.
Ur Göran Perssons synvinkel är det viktigt att statsrådsberedningen, alltså Lars Danielsson, verkligen försäkrade sig om att UD hade tagit på sig ansvaret och satt igång arbetet.
Med hänvisning till rikets säkerhet har regeringen avslagit olika mediers begäran om att få granska dokumentation av Danielssons agerande.
Detta är den första delen av Danielsson-affären. Intrycket är inte att Göran Persson gjort allt han kan för att skapa klarhet i den. Statsministern har med sina egna ord ”lagt den bakom sig”.
Den andra delen innebär att svensk politik fått sin första sex-dementi, till följd av rykten på internet. Departementsrådet Helen Eduards dementerar i flera medier att hon varit Danielssons älskarinna, och att de två var tillsammans på annandagen 2004.
Det är ett välkänt fenomen i USA där bloggare bland annat spritt otrohetsrykten om president Bill Clinton (sant) och förre presidentkandidaten John Kerry (det har dementerats av de utpekade).
Även i Sverige sipprar nu alltså bloggvärldens rykten in i etablerade medier.
Dessutom passar socialdemokraterna på att hämnas för ”mejl-affären” i våras. Då avslöjades det att en anställd på s-kansliet skickat mejl till flera redaktioner, med nedsättande uppgifter om moderatledaren Fredrik Reinfeldt. Folkpartisterna är likadana, är socialdemokraternas budskap: nu står det ett–ett i uselhet. Kanske det.
Det är ingen ursäkt för fp-bloggarna, men de uppfann inte ryktena som har gått länge på UD. Där är man frustrerade över att Danielsson, assisterad av Eduards, har tagit kontrollen över utrikespolitiken.
Kunskap om den konflikten är ett skäl till att etablerade journalister har ifrågasatt ryktena, som dessutom inte har gått att få bekräftade. Men på internet väger sådana invändningar lätt, och även svenska bloggar är numera verktyg för politiska kampanjer.
För att låna också ett uttryck från USA: skiten har träffat fläkten. Det är inte trevligt för någon som står i närheten.
