Från 2010 plockas systemet, där 157 konstnärer garanteras en livslång inkomstgaranti motsvarande 214 000 kronor om året, bort. De flesta läsare instämmer i regeringens nej till den så kallade konstnärslönen. Närmare 800 synpunkter har trillat in under huvudartikeln.

Konstnärslönen är särbehandling med skattepengar, anser vissa och använder begrepp som ”gräddfilspolitik”. De som skapar konst åt folket ska ha betalt men vem ska bestämma – det är det som är den politiska frågan, menar andra.

”Jag visste inte att de här bidragen fanns och det är på tiden att de försvinner. Det här gäller inte heller alla konstnärer utan ett par stycken som ett fåtal makthavare har bestämt att de är bra (jag minns i varje fall ingen folkomröstningar). Dvs godtyckligt och odemokratiskt. De får helt enkelt klippa sig och skaffa ett jobb”, lyder en kommentar med rubriken ”On topic”.

”Detta handlar inte om stöd till konst. Det handlar om livstids garantilön till 157 konstnärer. Konsten kommer även i fortsättningen att få stöd, av såväl staten som privata aktörer. Skillnaden är att 157 människor inte kommer att arvoderas för att göra vadsomhelst”, skriver signaturen Marcus

Lösningen vore att hjälpa konstnärer att marknadsföra sig, tycker någon medan en annan läsare anser att de som inte kan försörja sig borde hålla konstnärsskapet till en hobby.

Men regeringens kulturpolitik möter också skarp kritik.

”Det handlar om en totalsumma som är felräkningspengar i en stadsbudget”, skriver signaturen Pablo och fortsätter ”Kulturen är vår nutida strykpojke, kanske saknas den först när den helt tynat bort?”