I dag går Grekland till val, och Europa håller andan.

Grekerna, de första demokraterna, kan nämligen rösta ”fel” – i omvärldens ögon betyder det att man väljer en regering som inte accepterar villkoren för de ekonomiska uppgörelserna med EU. Eller att man helt enkelt – återigen – misslyckas med att rösta fram en regering.

Det leder sedan till att Grekland tvingas lämna euron. Chockvågor sprids över ett redan skakat Europa: ekonomisk oro, stigande arbetslöshet och växande utgiftstryck. Ett sådant scenario skulle förstås i hög grad beröra svensk ekonomi. Eller som Fredrik Reinfeldt formulerade det i sitt inledningsanförande i onsdagens partiledardebatt: ”Det som sker i övriga Europa kommer att påverka vår ekonomi, vår välfärd och förutsättningarna att behålla jobb i Sverige”.

Kanske ville han påminna väljarna om något? För om mönstret från tidigare krislägen fortfarande gällde så borde det som händer i Grekland – eller Spanien – redan ha berört den svenska politiken.

Under förra mandatperioden såg det ofta ut att vara kört för den borgerliga regeringen, som låg långt, ibland mycket långt, efter de rödgröna partierna i opinionsmätningarna.

Men vid två tillfällen kastades opinionskurvorna om. Det första var efter att finanskrisen hade slagit till hösten 2008. Det andra under våren valåret 2010, då Greklandskrisen började bli en uppmärksammad nyhet.

Det senare skeendet förstärktes när de rödgröna presenterade sin gemensamma budgetmotion i början av maj. De borgerliga gick förbi och behöll ledningen ändå fram till valdagen.

Krisrörelserna brukar förklaras med att väljarna i oroliga tider sökte sig till politiker de hade ett stort förtroende för, som statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg. Eller att man i tider av yttre kris sluter upp bakom regeringen.

Regeringen fick sedan också ett mycket gott betyg av väljarna för hur man hanterade finanskrisen. Och enligt valundersökningen var ”kompetensargumentet” viktigt för nästan 40 procent av dem som bytte parti från S till M. Dessa förklarade bytet med skäl som att ”Moderaterna klarade krisen bättre 2008 än vad Socialdemokraterna (skulle) gjort” och att Socialdemokraterna hade tappat sin trovärdighet.

Men de väljarreflexer som gällde när Socialdemokraterna leddes av Mona Sahlin är inte aktiverade i dag. Trots att den europeiska krisen inte borde vara mindre skräckinjagande nu än 2010.

Förra veckan uppehöll sig USA president Barack Obama länge vid den europeiska situationen, vid en presskonferens. Han beskrev ett europeiskt misslyckande som ett av de värsta hoten mot en amerikansk återhämtning.

Antingen är de svenska väljarna mindre lättskrämda än Obama, eller så har det hänt något annat, som innebär att krislägen inte längre med automatik gynnar Moderaterna och regeringen.

Det skulle kunna vara att den nya S-ledaren Stefan Löfven har lyckats restaurera förtroendet för Socialdemokraternas ekonomiska politik och regeringsduglighet.

Svensk inrikespolitik går snart till någon sorts halvtidsvila. Men utvecklingen i Europa – som ska hanteras på EU-toppmötet efter midsommar – riskerar att förstöra semestern för flera svenska politiker.

SvD/Sifos väljarbarometer för juni innehåller inga statistiskt säkra förändringar. Men Socialdemokraterna får 38,8 procent och ligger därmed åtta procentenheter över sitt valresultat. Moderaterna får 27,6, drygt tre procentenheter under valet 2010. Jämfört med siffrorna från i vintras har Moderaterna backat nästan åtta procentenheter.

Det rödgröna blocket – om det nu finns – får egen majoritet. De senaste två åren har båda de stora svenska partierna åkt berg- och dalbana. Sett till övriga partier är strukturen i den här halvtidsmätningen häpnadsväckande lik valresultatet.

De mindre allianspartierna ligger alla en bit under sina valresultat – men Kristdemokraterna hamnar återigen under riksdagsspärren.

Sverigedemokraterna ligger ungefär kvar på valresultatet. Vänsterpartiet har backat något och Miljöpartiet ökat ungefär lika mycket.

Svensk politik är en match mellan Socialdemokraterna och Moderaterna. Men Moderaterna verkar inte längre vara en krismagnet.