– Vi kommer att kunna använda detta som ett sätt att kontrollera vad vi vet om svarta hål. Det blir ett sätt att testa våra kunskaper, säger Robert Cumming, astronom vid Onsala rymdobservatorium utanför Göteborg.

Det stoftrika gasmolnet, som har en massa motsvarande tre gånger jordens, upptäcktes från jätteteleskopet VLT i Chile. Det beskrivs i den vetenskapliga tidskriften Nature.

– Vi vet att svarta hål kan svälja stjärnor och gasmoln, men det finns inga riktigt bra observationer. Nu kan vi följa gasmolnet när det är på väg in i hålet, säger Cumming.

Astronomerna har noterat att molnet börjat accelerera ju närmare hålet det kommer. Dess hastighet är nu åtta miljoner kilometer i timmen. Man har också noterat att det börjat trasas sönder och bli mer långsträckt.

– Det bekräftar vad vi trott. En människa som färdades in i hålet skulle dras ut som en spagetti, säger Cumming.

Svarta hål antas vara stjärnor som har kollapsat. De har så stor massa att inget ljus kan komma från dem och gravitationen är så stark att ingen materia kan lämna dem.

I centrum av alla spiralgalaxer, liknande Vintergatan, finns dessutom så kallade supertunga svarta hål med en enorm massa. Det supertunga hålet i Vintergatans centrum har en massa fyra miljoner gånger solens — trots att dess radie, eller händelsehorisont som det heter på fackspråk, ”bara” är 22,5 miljoner kilometer.

– De är väldigt mystiska, precis som alla svarta hål. Vi vet inte vad som händer därinne, säger Cumming.

Gasmolnets dödskamp kommer inte att pågå särskilt lång tid. Inom några år är allt över. Då har det osynliga monstret ätit klart.

– Fast det supertunga hålet i Vintergatan är faktiskt ganska litet i jämförelse med supertunga hål i andra galaxer. Det äter ganska sparsamt, säger Cumming.