I dag ler nog Joakim Alpgård i sin himmel.

För fem år sedan tvingades han ta hjälp av självmordskliniken Dignitas i Schweiz för att avsluta sitt liv som fånge i sin egen totalförlamade kropp.

I flera år berättade vi om hans kamp för ett värdigt liv efter bilolyckan där han bröt nacken efter att ha tävlingskört med en kompis. Olyckan krympte hans värld, från ett aktivt liv med familj, vänner och sportande till en evig väntan bakom ett skynke i ett grådaskigt sjukhusrum bland åldringarna på en geriatrisk klinik. Efter uppmärksamheten i medierna kom han till slut hem till en tillvaro med dygnetruntvård men livsgnisten återfick han aldrig. Till slut tog han sig med anhörigas hjälp till Schweiz för att få dö. Idag hade han inte behövt göra det.

Nu säger Socialstyrelsen ja till alla som i likhet med Joakim Alpgård vill avsluta en behandling de upplever som meningslös.

Däremot är det inte troligt att ALS-sjuke Lars-Olov Hammergård som vi skrivit om nyligen, skulle ha fått stöd för sin begäran om att få sövas in i döden. I hans fall skulle det alltså inte handla om att avbryta en redan påbörjad behandling.

-Sömngivande behandling kan ges i livets slutskede men inte i syfte att avsluta patientens liv, sa Anders Printz, chef för Socialstyrelsens avdelning för regler och tillstånd i går.

Lars-Olov Hammergård orkade inte vänta på svar från Socialstyrelsen. Han tog sitt liv för en månad sedan.

Socialstyrelsens besked kom efter en tids intensiv debatt om vilken rätt vi som enskilda har att slippa eller avbryta behandlingar vi inte vill ha.

Upprinnelsen är ett brev från en 32-årig, totalförlamad kvinna som för en dryg månad sedan bad om Socialstyrelsens hjälp att få dö. I brevet vädjade hon om att respiratorn hon varit bunden vid sedan sex års ålder skulle stängas av. Men först ville hon sövas ned av sömnmedel.

Kvinnan är inte döende men upplevde sitt liv som meningslöst; ”så länge jag ännu har min kropp och min hjärna i behåll vill jag avsluta mitt liv. Hade jag haft förmåga att göra detta själv hade jag gjort det”, skrev hon.

Samtidigt hade Läkarsällskapets etiska delegation ställt frågor till Socialstyrelsen i samma typ av ärende. Många läkare upplever rättsläget som oklart och vill ha ett klarläggande från Socialstyrelsens sida. Uppmärksamheten kring den dråpåtalade läkaren på Astrid Lindgrens sjukhus har spätt på läkarnas oro. När och hur är det egentligen etiskt försvarbart att avsluta en livsuppehållande behandling utan att riskera ett rättsligt efterspel?

För Ingemar Engström, ordförande i etiska delegationen borde svaret i den 32-åriga kvinnans fall vara etisk klockrent.

- Det här handlar inte om dödshjälp. Den här patientens önskemål om att få avbryta sin behandling måste tillgodoses. Allt annat är tvångsvård, sa han till SvD.

Socialstyrelsens svar igår innebär en klar lättnad för läkarna - åtminstone på den här punkten.

Utan att egentligen rucka på gällande regler och bestämmelser innebär Socialstyrelsens svar ett tydligt stöd för patienter som på eget initiativ vill avsluta en behandling. Skulle deras läkare mot förmodan vara av annan uppfattning har de rätt att begära en annan läkare. Rätten att slippa behandlas mot sin vilja gäller även för patienter som inte befinner sig i slutskedet av sin sjukdom.

Anders Printz medger att beskedet innebär att det skett en viss förskjutning i tolkningen av hälso- sjukvårdslagen på det här området.

- Patientens självständighet och självbestämmande har stärkts. Utgångspunkten är att det är patienten själv som bestämmer vilken behandling han eller hon tar emot och när den ska avbrytas.

Men för svårt sjuka som vill ha mer aktiv hjälp in i döden ger gårdagens besked inget stöd. Eftersom Lars-Olov Hammergård redan avlidit slipper Socialstyrelsen svara på hans vädjanden om så kallat läkarassisterat självmord.