Att Mona Sahlin som partiledare skulle bli ett ”sänke” för Socialdemokraterna har länge varit en illa dold förhoppning hos borgerliga partistrateger. Med siffrorna i Aftonbladet/Sifos förtroendemätning kan drömmen se ut att gå i uppfyllelse.

Förtroendet för S-ledaren har fallit med 9 procentenheter sedan i julas och hamnar nu i nivå med företrädaren Göran Perssons sämsta noteringar i samma mätserie.

Men förtroendebranschen är en berg- och dalbana. Som nyvald partiledare 2003 låg Fredrik Reinfeldts förtroendesiffror hos Sifo bara några procentenheter högre än Sahlins nuvarande. Tre år senare vann Reinfeldt valet i klar personlig ledning före Göran Persson.

Kan oppositionsledaren Mona Sahlin kopiera Fredrik Reinfeldts resa? Absolut, men här är skälen som talar emot.

• Kändisfaktorn. Mona Sahlin är en av Sveriges mest kända politiker. Att hon får svaga siffror är mycket allvarligare än att den nyvalde Reinfeldt fick det 2003.

• Riktningen. Kurvan för Sahlin pekar brant utför och har gjort det sedan toppnoteringen julen 2007.

• Tiden. Mona Sahlin har inte mer än ett och halvt år på sig fram till valet för att reparera förtroendet. Och bara två månader till EU-valet.

• Alliansen. Mona Sahlin har, precis som Fredrik Reinfeldt i opposition, tagit på sig att bygga upp en ny politisk allians. Men det är mycket långt kvar till rödgrön enighet.

Och vilka är hennes möjligheter?

• Alliansen. Lyckas Sahlins svåra samarbetsprojekt kan det ge utslag i ökat förtroende för hennes ledarskap.

• Krisen. Fredrik Reinfeldt måste hantera en nattsvart kris med gastkramande arbetslöshet. Det har inte hänt hittills, men regeringar brukar få betala ett pris för det i opinionen, och det borde Mona Sahlin kunna utnyttja.

•Mona Sahlin har rekordsnabbt gått från vinnare till underdog. Att slå underifrån är inte alltid en nackdel.