Inte bara i Japan är radioaktivitet i vatten ett problem. Sveriges grundvatten har helt naturligt bland de högsta uranhalterna i världen.

Skulle man bli sjuk får man ta det med

Hans Jansson i Vänge

– Det smakar inget, syns inget och luktar inget de här urangrejerna. Men det är som med bequerellen efter Tjernobyl. Man kan inte oroa sig hela tiden, skulle man bli sjuk får man ta det med.

Hans Jansson har bott i Vänge strax utanför Uppsala sedan 1960-talet men det var först i fjol som han och grannarna fick veta att deras kranvatten hör till det i landet som innehåller högst halter av uran. Här har uppmätts omkring 70 mikrogram per liter, långt över Livsmedelsverkets rekommenderade maxdos på 15 mikrogram per liter.

Det var i början av 2000-talet som forskarna av en händelse kom uranet på spåren. Upprinnelsen var nyheten att en grupp italienska soldater drabbats av leukemi efter tjänstgöring i Kosovo. Misstankar fanns om att soldaterna exponerats för strålning från kärnstridsspetsar.

När prover togs på svenska soldater visade det sig att de som kom hem från tjänstgöring på Balkan hade mycket mindre uran i urinen än vid utresan.

Tanken att dricksvattnet var orsaken möttes med skepsis från många håll men en kartläggning gjord av Totalförsvarets forskningsinstitut har visat att ungefär 210000 svenskar dricker kommunalt kranvatten med för höga halter uran. Totalt hade nio kommunala grundvattenverk nivåer över den som Livsmedelsverket och Socialstyrelsen rekommenderar. Till det kommer 180000 svenskar som hämtar vatten från enskilda, bergborrade brunnar som också har för höga halter.

Uppsala är en av de kommuner som har särskilt höga halter i grundvattnet. Andra utsatta områden finns i Dalarna vid Siljansringen och i kommuner som Enköping, Köping och Valdemarsvik. Även på Värmdö/Ingarö var halterna i grundvattnet i överkant.

– Det finns flera olika tekniska reningsmetoder men problemet är att samtliga medför nackdelar, säger Sven Ahlgren som är planeringschef på Uppsala vatten.

Problemet förekommer i stort sett bara i Sverige och Finland och därför saknas internationell erfarenhet. I kraft av sin storlek har Uppsala fått axla rollen att leda forskning och utveckling.

– Det här är ett svårare problem än att få bort parasiter som Cryptosporidium, säger Sven Ahlgren.

Alla de tre metoder som testats har haft negativa bieffekter. Den metod som är enklast att införa ger minst rening av uran och medför samtidigt att vattnet kan uppfattas som smutsigt.

En annan metod nanofiltrerar bort nästan allt uran, men också mycket annat, exempelvis rätt balans av kalcium, fluorid och magnesium. Fluoriden bidrar till att Uppsalabor inte har så mycket karies i tänderna och magnesiumhalten tror vissa forskare kan bidra till att förekomsten av hjärtsjukdomar är lägre i Uppsala än i exempelvis Värmland. Ingen vet säkert, men Sven Ahlgren oroar sig över risken att lösa ett hälsoproblem genom att skapa ett annat.

– Sedan återstår rening med mycket effektiv så kallad anjon- metod. Den tar bort uranet och lämnar resten ifred, men det uppstår ett nytt problem med vad man ska göra av det koncentrerade radioaktiva avfall som uppstår då utrustningen spolas ren, säger processingenjör Philip McCleaf.

Halterna i det avfallsvatten som uppstår kan uppgå till skyhöga 350000 mikrogram per liter. I dag vet ingen vad som händer om det spolas ut i avloppet, eller om det måste tas om hand och lagras eller upparbetas.

– Det ligger nu på Strålskyddsmyndigheten att avgöra hur detta ska tas om hand, säger Ahlgren. Innan dess är det svårt att komma i gång med stora investeringar .

15

mikrogram uran per liter vatten borde bedömas som otjänligt enligt Livsmedelsverket och Socialstyrelsen

Redan 2005 begärde Livsmedelsverket och Socialstyrelsen att det införs ett gränsvärde som dömer ut dricksvatten med mer än 15 mikrogram uran per liter som otjänligt. Men fortfarande efter fem år har ingenting hänt.

– Man börjar bli otålig. Vi har väntat på att EU ska komma med ett förändrat dricksvattendirektiv men händer inget snart så får vi överväga ett nationellt gränsvärde, säger Torbjörn Lindberg, statsinspektör på Livsmedels- verket.

Det är inte uranets gammastrålning som utgör den största risken. Istället har flera utländska studier visat att uranet kan leda till förgiftningsskador på njurarna och att små barn är särskilt känsliga.

Sådana skador tycks uppstå först vid en kontinuerlig konsumtion av vatten med runt 300 mikrogram per liter. Så mycket har inte uppmätts i svenskt kommunalt vatten, men väl i enskilda bergborrade brunnar.

Det finns också oklarheter kring hur uranet samverkar med exponering för andra tungmetaller som kadmium och bly, och bland annat därför vill Livsmedelsverket ha en tillräcklig säkerhetsmarginal.

En annan osäkerhet gäller att uranet leder till att kroppen fäller ut mer kalcium i urinen vilket på lång sikt skulle kunna bidra till uppkomsten av benskörhet. På det området krävs mer forskning.

– Vi har bedömt att 15 mikrogram ger en tillräcklig säkerhetsmarginal och det utgår ifrån risken för njurskador, säger Torbjörn Lindberg.