I jakten på narkotikan ligger polis och myndigheter ständigt steget efter. När en drog förbjuds ersätts den omedelbart av en ny på marknaden. Svenska butiker på internet säljer på så vis helt öppet ”lagligt knark” till ungdomar.

Lars Hansson, narkotikaspecialist på Tullverket, hade semester när larmet gick i Malmö fredagen den 29 juli i fjol. En av hans kolleger, utbildad kemist, granskade en lista med importgods när en beteckning fick henne att studsa till.

Ett internetföretag ville föra in 25 kilo piperazin över Öresund. ”Ren narkotika”, tänkte hon.

Det såg ut att kunna bli ett stort beslag.
Men varan, som marknadsförs som ”laglig ecstasy”, var ännu inte förbjuden i Sverige så paketet fick passera in i landet. Lars Hansson gick ursinnig in på företagets hemsida och efter att ha plockat fram miniräknaren blev han inte gladare:

– 25 kilo av varan med de priser företaget då sålde för innebär intäkter på 11 miljoner kronor. Men så är det hela tiden. Vi som arbetar mot narkotika ligger steget efter.

Det handlar om substanser som staten inte har hunnit förbjuda och som säljs av svenska nätbutiker. Genom att utnyttja blottor i den svenska lagstiftningen
når de rakt in i pojk- och flickrummens datorer.

Eftersom paketen med pulver inte är klassade som narkotika ligger de utanför polisens spaningsfält. De får inte beslagtas ens om de tas av synbart påverkade ungdomar. Samma sak gäller när förgiftade missbrukare kommer in till sjukhusen med förgiftningssymptom och fickorna fulla av preparat som inte är narkotikaklassade.

– Ibland kan vi säga att de har förkommit bara för att slippa lämna tillbaka det som vi nyss räddat en person från att dö av, säger Kai Knudsen, överläkare
på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg.

”Psykonauter” kallar han de ungdomar, så unga som 15 år, som han träffar och som utforskar olika sorters trippar. Under senare år har han sett hur internet-
spridda droger lett till den största vågen av psykedeliska droger sedan LSD-trenden på 1970-talet.
– Och på många sätt är det naturligtvis värst när det når ungdomar som inte tidigare använt narkotika, säger han.

Kriminalinspektör Kim Nilvall, som leder rikskriminalens projekt Narkotikaspaning på internet, tvekar inte att kalla sajterna på nätet för nya Plattan.

– Skillnaden är att här kan ungdomar ganska anonymt ta sig till en ”butik” som är öppen dygnet runt. Det känns heller inte lika smutsigt som att röra sig bland knarkarna på Sergels torg.

År 1999 tog Sverige till ett unikt grepp för att komma åt drogindustrins metod att i laboratorier i Kina och Nederländerna förändra en liten molekyl i ett narkotikaklassat ämne och – vips! – skapa ett nytt, lagligt knark. I stället för en omständlig process för att nartkotikaklassa nya droger skulle nya preparat snabbt kunna läggas till en lista med hälsofarliga ämnen som är förbjudna att sälja.

På den listan finns i dag 22 ämnen. Men på grund av att straffsatsen är så låg prioriterar polisen inte brott mot lagen.

Det unika svenska försöket att snabba på jakten på dessa lagliga droger har blivit så tandlöst att centrala myndigheter nu vill ändra strategi. Ett alternativ är att klassa hela grupper av kemiska ämnen som narkotika i stället för att förbjuda ett preparat i taget.

Sara Ullman och Bertil Petterson, utredare på Folkhälsoinstitutet, anser att det är dags att överge ”snabblistan” med hälsofarliga preparat. Även regeringens narkotikasamordnare Björn Fries kan tänka sig att slå ihop listorna över narkotikaklassade ämnen med listan över hälsofarliga preparat:

– En enda lag skulle bli tydligare och om det också skulle medföra högre straff är det en effekt jag gärna ser.

JOSEF EL MAHDI
ANNIKA ENGSTRÖM