Foto: Magnus Hjalmarson Neideman / Yvonne Åsell
Det finns ingen självklar efterträdare till Mona Sahlin. I dag presenteras förslaget till den valberedning som ska leda jakten. Flera tunga socialdemokrater har redan varnat för att begränsa sökandet till den decimerade riksdagsgruppen, som i dag består av 112 personer.
–Det vore fel av valberedningen att bara utgå från riksdagen. Vi måste ha rätt person som både kan förändra partiet och greppa den verklighet där vi står i dag, säger Peter Weiderud, ordförande för de kristna socialdemokraterna, Broderskap.
Han har stöd av flera distriktsordföranden, som betonar vikten av att leta i hela partiet.
Men statsvetare varnar för att rekrytera den nya S-ledaren utanför riksdagen, visar SvD:s intervjuer. En partiordförande som inte har tillgång till parlamentet som politisk arena får ”en väldigt stark uppförsbacke”, enligt professor Lena Wängnerud.
–Det är en helt annan sak att själv vara mitt i smeten, än att få höra andra återrapportera om vad som har hänt, säger hon.
Professor Henrik Oscarsson betonar hur viktigt det är för en toppolitiker att kunna delta i riksdagens tre tunga partiledardebatter, viktiga instrument i kampen om den politiska dagordningen.
–Att inte vara med där blir problem, särskilt om man, som Socialdemokraterna, är största oppositionsparti, understryker han.
I Sverige är det ytterst ovanligt att en partiledare inte är riksdagsledamot. Maria Leissner saknade en plats när hon 1995 valdes till FP-ledare. Hon poängterar själv att det är ”mycket viktigt” att vara folkvald om man ska lyckas på sin post.
–Alldeles extremt viktigt. Jag skulle inte råda mitt värsta fiendeparti att ha en ledare som inte sitter i riksdagen.
Därför förutsätter Maria Leissner att S inte kommer att välja en sådan lösning.
–Det försvagar en ledares position katastrofalt om man inte kan agera som ledare i riksdagen. Du måste i så fall vara en extremt stark och etablerad person för att kunna upprätthålla trovärdigheten.
Även Ulf Adelsohn, som valdes till M-ledare 1981, började sitt uppdrag utanför parlamentet. Inte heller han rekommenderar en sådan modell.
–Det är som att vara generaldirektör men inte komma in på kontoret. Man blir som någon slags halv partiledare.
Situationen komplicerades även av att företrädaren Gösta Bohman satt kvar i riksdagen, som gruppledare. Men det dubbelkommandot varade bara en vårriksdag. Efter valet 1982 tog Ulf Adelsohn plats på Stockholmsbänken. Bekymret för en nyvald S-ledare är att utanförskapet skulle handla om nästan en hel mandatperiod.
– Min bedömning är att det är ett klart avbräck. Jag tror att det i slutänden kommer att vara en tungt vägande faktor, säger professor Tommy Möller.
Det instabila parlamentariska läget är ett annat problem som lyfts fram. Med Sverigedemokraterna som tungan på vågen koncentreras mer av den politiska makten till riksdagens korridorer.
–Jag skulle inte som oppositionsparti vilja att partiledaren inte är på plats, säger professor Jörgen Hermansson.
Jenny Madestam, fil dr, menar också att den parlamentariska situationen försvårar en rekrytering utanför riksdagsgruppen. Men hon gör bedömningen att partiet trots det kan tvingas leta bredare än så.
–Det är kanske mindre viktigt att man sitter i riksdagen och mer viktigt att man har en idé om vad partiet vill och hur man ska kommunicera med väljarna.
Socialdemokraternas dåliga valresultat innebar att antalet riksdagsledamöter blev färre, vilket ställer till problem, anser Jenny Madestam.
–Utbudet är inte det bästa. Därför tror jag att Socialdemokraterna skulle vinna på att titta utanför riksdagen.
En sådan lösning skulle kräva en stand in i kammaren som bland annat kallas in vid partiledardebatter, i praktiken ett dubbelt ledarskap. Det står i strid med socialdemokratins tradition med starka ledare, konstaterar Katarina Barrling Hermansson, fil dr, som forskat om partikulturer.
–Men partiet genomgår sin kanske största kris någonsin. Det gör att saker ställs på ända och att mycket kan hända som inte kunde hända annars.
Tommy Möller påminner om att en S-ledare utan parlamentarisk plattform får en svagare ställning internt.
–Det finns en ganska omfattande oenighet om politikens inriktning. Det kan inte uteslutas att en ny partiledare får ett ganska svagt mandat.
Att då tvingas samköra med en mäktig ledare för riksdagsgruppen borgar för konflikter, tror han. De politiska motståndarna kan också ta chansen att marginalisera en socialdemokratisk partiledare som inte ens har tillträde till kammaren.
–I den mån Fredrik Reinfeldt inte anser att han har något att vinna på att ta debatter utanför riksdagen har han ingen anledning att göra det av ren välgörenhet, säger Tommy Möller.
