Centerledaren Annie Lööf citerade demokraten John F Kennedy i sitt linjetal på Centerstämman. Men tankarna gick mer till den ”medkännande konservatism” som republikanen George W Bush lanserade inför presidentvalet 2000 – fast med gröna inslag.

I sitt tal tryckte Annie Lööf hårt på att hennes vision är ett ”frihetligt samhälle” där människan går före myndigheterna. Men hon poängterade också att Centerpartiet med sin politik bättre måste skydda de allra sämst ställda i samhället.

Enligt henne själv hade hon inte alls Bush i bakhuvudet när talet skrevs. Men för just formuleringarna om den ”varma politiken” fick hon långa applåder, som hon själv påpekar för SvD.

När den nya Centerledaren pekade ut riktningen var således tre teman bärande:

Lena Hennel analyserar politik i SvD. lena.hennel@svd.se

1. Individen

”Jag kan själv.”, Det är ord som Annie Lööf älskar, säger hon. Här handlar det om en liberalism av klassiskt snitt där individen sätts i centrum och politiken –och politikerna – ska ha begränsat spelrum. Flera beslut på stämman har också gått i den här riktningen, bland annat att minst hälften av välfärdstjänsterna ska produceras i privat regi. Det är rätt mycket av vad Carl Bildt en gång kallade för Moderat classic.

2. Socialt skyddsnät

”Det går inte att blunda.” Annie Lööf anser att skyddsnätet för de svagaste i samhället ofta är för svagt. Hon talade om att skapa en grundtrygghet för de grupperna, men var inte konkret kring hur det ska ske. Stämman fattade emellertid beslut om att partiet stegvis vill införa en samhällslön för de som står utanför andra trygghetssystem.

3. Klimat

”Vi ska vara Sveriges gröna röst”, inte bara alliansens. Annie Lööfs tal om miljöpolitiken fick stämmoombuden att få något lätt simmigt i blicken. Men även här saknades konkretionen om hur politiken ska förändras under hennes ledning, vilket Annie Lööf själv gjorde en poäng av. I det här skedet är det värderingar inte hårda förslag som prioriteras.

Den nya Centerledaren ville med sitt tal uppenbarligen bryta ny politisk mark. Inga jämförelser i övrigt, men liksom New Labour på 90-talet framgångsrikt prövade Den tredje vägens politik (socialismen tonades ned till förmån för liberalismen) förefaller det nu som om Annie Lööf vill måla upp ett liknande vägval fast med borgerliga förtecken.

Frågan är bara om inte hon med sin marknadsliberalism, sitt sociala ansvar och sin gröna dimension försöker att tala till oförenliga väljargrupper. Det är ett svårare reptrick än vad Tony Blair klarade av att på en och samma gång locka till sig desillusionerade gammelmoderater och liberala miljöpartister.

Annie Lööf får hålla hårt i de tre orden som hon i sitt tal ville att ombuden skulle smaka på: ”Allt är möjligt”.