Det är tunga institutioner som ska rymmas i tidigare EU-ministern Cecilia Malmströms portfölj: polissamarbetet Europol, gränskontrollmyndigheten Frontex, Schengensystemet och visum samt drogbyrån ECNN.

Inte minst i asyl- och migrationsfrågorna finns idag djupa klyftor mellan sydeuropeiska länders fokus på gränsskydd och de nordligas linje om rättssäker asylpolitik. Dessutom hoppas den svenska regeringen att den nya svenska modellen för arbetskraftsinvandring styrd av arbetsmarknadens behov ska köpas av fler.

Statsminister Fredrik Reinfeldt ser EU-kommissionens ordförande José Manuel Barrosos nominering – kommissionärerna måste godkännas av parlamentet – som ett kvitto:

– Sverige har visat att vi nu efter 15 år av medlemskap strävar mot att komma in i kärnan av samarbetet och göra skillnad. Det tror jag har spelat roll för att vi nu får en så tung kommissionär.

Särskilt fyra frågor kommer att ge Cecilia Malmström hårt arbete:

1) En gemensam flyktingpolitik…

Under första halvåret i år tog Lettland emot fem asylsökande. Samma statistik för Sverige: 10129. Trots att EU länge gått mot vad som kallas en harmoniserad flykting- och migrationspolitik är det mycket långt till samordning mellan länderna.

”Racet mot botten”, säger Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter Tomas Hammarberg om att länderna tävlar i skärpta villkor.

Cecilia Malmström själv anser att det finns en del som talar för att hon lyckas med arbetet för en gemensam migrationspolitik. Med det så kallade Stockholmsprogrammet i ryggen – ett paket för samarbete i säkerhets- och asylfrågor som ska hålla i minst fem år – och det tätare samarbete som Lissabonfördraget ger möjlighet till från den 1 december ska det vara lättare att nå enighet.

–En svårighet har varit att det är svårt att fatta beslut när total enighet krävs. De som har velat minst har fått bestämma. Nu blir det majoritetsbeslut, säger hon.

Cecilia Malmström pekar på det behov av arbetskraft som kommer att finnas och på en grundläggande ambition att samarbeta om asylfrågorna:

–Alla vet att detta är frågor som inte kommer att försvinna.

2) ...som är gemensam och jämlik inte bara på papperet

Länder som Grekland – med ett högt antal migranter som kommer i smuggelbåtar – befinner sig långt från exempelvis det svenska systemet för mottagande av asylsökande. SvD:s reporterteam Jon Pelling och Felipe Morales beskrev i måndags landets asylsystem i praktiken: migranter i kö som under natten plockas ut av poliser. De som väljs ut får söka asyl. De andra fortsätter att leva utan tillstånd i landet.

Hanteringen sker bryskt. ”Det enda sättet för tjugo personer att kontrollera två tusen är att inge rädsla så att förstår att vi menar allvar”, sade en av de grekiska poliserna i reportaget.

Och asylsökande som först kommer till Grekland och registreras där men senare söker sig vidare till andra länder sänds tillbaka, eftersom att EU-länderna i Dublin-konventionen beslutat om sådant samarbete. Men i Grekland får 0,2 procent av alla skyddssökande nej.

Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson som ofta möter kollegor från andra EU-länder konstaterar att Malmströms uppgift inte blir enkel:

–Det svåra är att de finansiella förutsättningarna ser olika ut. En del länder har bättre förmåga att erbjuda goda och rimliga förutsättningar jämfört med andra.

Cecilia Malmström ser obalansen som ett problem både för de asylsökande och för EU:s ambition:

–Det är viktigt att alla EU-länder respekterar internationella konventioner och att det finns en förutsägbarhet i mottagandet.

Statsminister Fredrik Reinfeldt menar att strävan mot en gemensam politik och en jämnare fördelning av asylsökande talar för Malmström.

–Det som kommer vara svårt är att detta är ett område som är politiskt känsligt i många delar av Europa där alla länder inte automatiskt har samma svar, säger Fredrik Reinfeldt.

3) EU:s planer på hårdare gränskontroller

Varje resenär som passerar in och ut ur EU:s yttre gränser räknas sedan i höstas. Pinnarna i statistiken är en del av den hårdare kontrollen av unionens gränser. Tidigare i år varslade EU-kommissionen att EU vill lagra uppgifter om medborgare från länder utanför EU som reser in i unionen: fingeravtryck, vistelseinformation och datumloggar. ”Ungefär som i USA”, sade kommissionens talesman då i SvD.

Men med integritetsfrågorna högt på agendan inom medlemsstaterna kan hårda politiska bataljer vänta.

4) Kampen mot organiserad brottslighet

Över 1000 kriminella grupperingar verkar inom EU, enligt Europol. Och ju tätare gränser, desto bättre marknad för människosmugglare med snabba båtar och möjlighet att förfalska dokument.

Samtidigt haltar polissamarbetet. En knäckfråga är hur mycket information från nationella register som man kan, vill och får dela med sig mellan huvudstäderna.

Som folkpartist har Cecilia Malmström drivit att EU bör ha ett ”FBI”, en gemensam operativ polisstyrka. Som EU-minister i den svenska regeringen har hon bara haft mandat att tala om ”en gemensam europeisk polis med stora befogenheter”.

Och med den nya hatten på?

–Som kommissionär har man till uppgift att arbeta för hela Europas intresse. Och ett europeiskt FBI är ingenting som länderna vill se, säger hon.

–Detta är svåra frågor. Det finns oerhört mycket åsikter i medlemsländerna. Jag kan bara göra mitt yttersta under de här fem åren och det kommer jag att göra.