I september slår Reinfeldt ännu ett politiskt rekord. Längre än sex år har de borgerliga inte suttit vid makten sedan den allmänna rösträttens införande.

Reinfeldt har redan tidigare skrivit in sig i historien som den första borgerliga statsminister som har lyckats bli omvald.

Reinfeldt har aldrig vunnit ett val mot en populär S-ledare, skriver Göran Eriksson i sin analys.
Alltihop är ett resultat av den förändring som Fredrik Reinfeldt, Anders Borg och en handfull andra förtrogna genomförde efter det moderata valfiaskot 2002. Några år senare bildades den borgerliga alliansen och svensk politik tog en ny riktning.

Det är ingen dålig politisk prestation. Men den baseras delvis på en faktor som i huvudsak ligger utanför Reinfeldts, Moderaternas eller de borgerligas kontroll.

De två borgerliga valsegrarna har vunnits mot en socialdemokrati med mycket svaga ledare. Efter tio framgångsrika år gick Göran Persson 2006 till val i en märklig blandning av megalomani och utmattning.

Persson ansåg sig kunna göra tillväxtprognoser genom att besöka sågen i Vingåker, och avläsa opinionen genom att promenera på Drottninggatan. Samtidigt avfärdade han arbetslösheten som valfråga.

Väljarna tackade Göran Persson för det som varit. Av de S-väljare som lämnade partiet för alliansen pekade 15 procent explicit ut Persson som en orsak till partibytet. ”Perssons svaga personliga popularitet 2006 bidrog till socialdemokraternas valförlust”, konstaterar valforskarna.

Nästan lika många gamla S-sympatisörer – 12 procent – angav Mona Sahlin som orsak till att de övergav Socialdemokraterna 2010. Och när SOM-institutet mätte Sahlins popularitet ett år före valet var det bara Piratpartiets Rick Falkvinge och Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson som fick lägre siffror.

Perssons och Sahlins låga popularitet sticker ut i statsvetarnas mätserier. De borgerliga har också utnyttjat motståndarnas personliga svagheter.

Inför valet 2006 skrev de borgerliga en granskningsrapport där Göran Persson framställdes som maktfullkomlig. Och före valet 2010 kom varningar om att S stod för en ”Tobleronepolitik” – en oblyg påminnelse om Mona Sahlins trassliga historia.

”Jag tycker att Stefan Löfven är en väldigt sympatisk och genuin person” sa Moderaternas pr-stjärna Per Schlingmann i samband med en SvD-intervju i slutet av maj. ”Däremot tycker jag att hans sätt att beskriva politiken är väldigt tillbakablickande”.

Som grund för en negativ kampanj mot Löfven är det magert. Fredrik Reinfeldt får hoppas att Löfven själv gör bort sig.

Eller glädjas åt utmaningen: för första gången måste han lyckas besegra en stark S-ledare.