I ett åtal som saknar ordentlig teknisk bevisning behöver åklagaren andra bevis för att binda den 32-åriga tyskan till mordet på 3-årige Maximilian och 1-åriga Saga Jangestig. Där förväntas mamman till de mördade barnen bli åklagarens viktigaste vittne.

Mamman, som själv misshandlades svårt, gav i de inledande förhören ett signalement på mördaren som till viss del överensstämmer med den åtalade. I senare förhör har hon direkt pekat ut kvinnan som hon visste att hennes sambo haft ett förhållande med.

– Det var hon själv som berättade det under den tid som vi hade henne avskärmad från medierna. Då visste hon inte att tyskan var misstänkt för mordet, säger kriminalinspektör Anders Pommer, som ledde utredningen och ska biträda åklagarna under rättegången.

Men problemet för åklagarsidan är att mamman sett en bild på den 32-åriga kvinnan på internet cirka ett år före dubbelmordet. När hon nu förväntas peka ut henne under rättegången kommer den åtalades försvarsadvokat att ifrågasätta värdet av utpekandet eftersom mamman rent teoretiskt kan ha blandat ihop sina minnen från mordkvällen med bilden.

Någon vittneskonfrontation mellan mamman och tyskan har inte gjorts.

– Självklart kommer det vara försvarets strategi. Men om man vänder på det så kan man också påstå att ett utpekande kan stärkas av att man har sett en person tidigare. Det blir rätten som får avgöra vad vittnesmålet får för betydelse, säger Anders Pommer.

Åklagaren har kallat ett speciellt vittne för att ge tyngd åt mammans uppgifter: Sven-Åke Christiansson, professor i psykologi och en av landets främsta minnesexperter. Hans roll blir sannolikt att visa att mammans minnen är tillförlitliga men enligt advokaten och experten på processrätt Per E Samuelsson får han en svår uppgift.

– Att mamman har sett en bild på kvinnan tidigare är helt klart försvårande för polis och åklagare. Det är ett exempel på så kallad källglömska som innebär att hon kan blanda ihop sina minnen med kortet som hon sett.

Enligt åtalet drevs den 32-åriga kvinnan av svartsjuka. Och att hon var närmast besatt av sin tidigare pojkvän framgår tydligt i bland annat hennes mejl och dagboksanteckningar.

Men det krävs normalt mer än ett motiv för en fällande dom. Helst måste åklagaren kunna knyta gärningsmannen till både mordvapnet och mordplatsen - vilket hon hittills inte har kunnat göra trots flera DNA-analyser.

Skoavtryck från villan stämmer visserligen överens med skor som den åtalade har på sig på ett foto men själva skorna har inte hittats. Dessutom har tidigare rättegångar visat att skoavtryck kan vara svaga bevis. I Skåne friades den så kallade gryningspyromanen i hovrätten 2004 trots att hans skor hade lämnat avtryck på en brottsplats. Enligt rätten gick det inte att bevisa att skorna hade burits av mannen vid tillfället.

Men det finns ytterligare en chans för åklagarsidan att knyta den åtalade kvinnan till mordplatsen. Djurhår som har hittats på hennes kläder jämförs nu med hår från Arbogafamiljens två katter. SKL i Linköping har lovat att analyserna ska vara klara i dag, alltså samtidigt som rättegången inleds i Köpings tingsrätt.

– Om vi skulle få in klockren DNA från någon av katterna så vore det väldigt viktigt. Det skulle i så fall visa att hon har varit inne i fastigheten, säger Jan Sjöberg, som har samordnat polisutredningen.

SvD har förgäves sökt både försvarsadvokat Per-Ingvar Ekblad och åklagaren Frieda Gummesson för kommentarer.

SvD.se följer rättegången fortlöpande under veckan med direktrapporter från tingsrätten.