På måndag väntar den första tyngre delen av studentexamen för Isak Rautio, Alexandra Järnefelt och Nicole Fransman. De är elever på Mattlidens gymnasium i Esbo i Finland, där den traditionella studentexamen snart firar 160-årsjubileum.
Foto: KARL VILHJALMSSON
På måndag är det dags för den första tyngre delen av årets finländska studentexamen, nämligen en del av ämnesrealen.
18-årige Isak Rautio sätter sig då i provsalen för att under sex timmar testa gymnasietidens kunskaper i filosofi:
– Jag måste plugga grunderna i de stora filosofernas teorier men sedan finns det rum för fria associationer på ett helt annat sätt än i andra realämnen. Så nej, jag är inte särskilt stressad. Ännu.
Nicole Fransman och Alexandra Järnefelt, hans kurskamrater från Mattlidens gymnasium i Esbo, har schemat rensat från studentskrivningar fram till sista september då det för Nicoles del gäller att mäta insikterna i hälsokunskap och för Alexandras i samhällskunskap.
– Fyra böcker – men det är tunga böcker: Finlands politiska system, lagkunskap, ekonomi och EU. Det gäller verkligen att läsa. Samtidigt går man ju som vanligt i skola och eftersom jag ska skriva både matte och fysik i vårens skrivningar så fylls nog den lediga tiden för allas del med väldigt mycket pluggande, säger Alexandra Järnefelt.
Finland tog på 1960-talet, i motsats till Sverige, beslutet att behålla den traditionella studentexamen. Det betyder att man nästa år firar 160-års jubileum för den tidvis omdebatterade formen att mäta gymnasisternas kunskaper med centraliserade examensprov det sista studieåret.
Under årens gång har examen förstås reformerats kraftigt. Numera är det kutym att eleverna delar upp sina minst fyra obligatoriska skrivningar på höst- och vårterminen. Det länge kritiserade klumpprovet där alla realämnen testades under ett enda provtillfälle är numera uppdelat så att eleverna kan fokusera på enskilda ämnen under proven.
– Nu skriver jag finska och filosofi. På våren skriver jag modersmål, engelska, matte och realämnet historia, säger Isak Rautio.
När Finland under årens lopp diskuterat studentexamen har kritiken mest handlat om att gymnasiet till så stor del handlar om sista årets examensprov. Utan goda examensbetyg är det osannolikt att gymnasisten tar sig vidare till högskola eller universitet, även om avgångsbetyget skulle vara skapligt.
– Det är helt sant att om man råkar ha en dålig dag just då man skriver studentexamen så kan det bli riktigt fel. Men det finns alltid möjligheten att höja sitt vitsord. Och fast det är tungt så är det ju vettigare att på det här sättet få mäta vad man lärt sig. Det skulle vara hemskt om gymnasietidens resultat bara baserar sig på vitsorden från de kurser man gör under tre år, säger tjejerna.
– Ja, man var ju inte särskilt mogen som 15-årig nyantagen gymnasist så det är bra att det sista året få chansen att satsa på omfattande prov i ämnen man själv valt, tillägger Isak.
På statlig nivå diskuteras studentexamen med jämna mellanrum. Det framförs kritik men aldrig så allvarlig att beslutsfattande myndigheter skulle ifrågasätta ändamålsenligheten med den. Tvärtom har studentexamen under åren förädlats så pass att undervisningsministeriet nu jobbar på att ersätta åtminstone en del av inträdesproven till högskolorna med studentexamens provresultat.
Också på lärarhåll tror man på studentexamen:
– Det finns bra och dåliga sidor. Det goda är att det handlar om standardiserade prov där elevernas kunskaper mäts objektivt på lika villkor och där inga personliga omdömen från lärarhåll väger in. Sedan finns det ju nog branscher där studentexamen inte kan ersätta inträdesprov, så som exempelvis hälsokunskap, säger studiehandledare Mikael Eriksson.
