Trots ett drygt decennium av påtryckningar händer det igen. Var tredje strålkanon i Stockholm står stilla eller har tagits ur bruk. Cancer- patienter får finna sig i att vänta eller skickas till andra delar av landet för behandling.

Vilken gång i ordningen det är strålkanonerna strejkar är det inte längre någon som kan hålla ordning på. I takt med att apparaturen åldras ökar hela tiden risken för haverier. Den äldsta apparaten är nu 18 år. En normal livslängd för en strålkanon är runt tio år. Men trots ständiga påpekanden från personalen om att kanonerna måste förnyas och bytas ut har i stort sett ingenting hänt de senaste tio åren.

–Jag har försökt tala om i god tid att apparater måste bytas ut men ingen har lyssnat. Flera av maskinerna har passerat åldersgränsen för flera år sedan. Fyra av dem är inte lämpliga att behandla patienter med i nuläget, säger processchef för strålningsenheten på Radiumhemmet, Ingemar Näslund.

Nu har tre av de åtta strålkanonerna på Karolinska Univer- sitetssjukhuset i Solna och en av fyra på Södersjukhuset havererat totalt och måste tas ur bruk. En av dem började brinna mitt under pågående drift för en tid sedan. Ingen kom visserligen till skada men för flera ur personalen blev det droppen som fick missnöjesbägaren att rinna över. Ständiga driftsstopp, problem med reservdelar och uppskjutna behandlingar har gjort att många redan lämnat verksamheten. Branden fick ytter-ligare tre spe-cialsjuksköterskor att säga upp sig.

–Upprörande och helt oacceptabelt, säger Radiumhemmets och onkologklinikens chef, professor Sten Nilsson, om förhållandena fram till nu.

Motiveringen till att strålkanonerna inte bytts ut och förnyats har helt och hållet varit ekonomisk.

–Ekonomiska hänsyn har fått gå före patientbehovet, säger Sten Nilsson. Det har inneburit ett stort slitage på personalen och en omöjlig sits för mig som verksamhetschef.

Följden för patienterna har alltså blivit köbildning och att svårt sjuka patienter med kort varsel måste skickas till städer som Göteborg, Uppsala, Örebro och Umeå för strålning.

–När vi inte kan köra med full kapacitet själva ökas väntetiderna otroligt snabbt. Dessutom tvingas läkarna ägna mycket tid åt att ringa runt och försöka hitta vårdplatser för patienterna på andra håll, ett slöseri med både tid och pengar, säger Sten Nilsson vidare.

Även om den apparatur som fungerar utnyttjas maximalt, tack vare att personalen arbetar i skift, räcker det inte. Det betyder att den cancerpatient som idag får tid för strålning måste vänta minst sex-sju veckor på behandling. Högst ett par veckor anses acceptabelt i sammanhanget.

Nu har den nye sjukhuschefen, Birgir Jakobsson, sagt ja till snabb-inköp av en ny strålkanon för att ersätta den som brann upp. Förhoppningen är att den nya apparaten ska vara i funktion senast vid årsskiftet. Dessutom kommer ytterligare en att tas i bruk under nästa år och kanske ännu en under 2009.

Anders Thulin, divisionschef för enheten för onkologi och hematologi vid Karolinska Universitetssjukhuset, medger att maskinparken är föråldrad och att området tidigare försummats.

–Det har varit för många avbrott. Nu hoppas vi kunna öka takten i investeringarna så att fler acceleratorer byts ut inom de närmaste åren.

Sten Nilsson är glad för beskedet men tycker inte att det räcker. Beskedet berör bara det mest akuta behoven.

Varningslampan lyser näm- ligen också för ytterligare tre apparater, varav den äldsta nu är 13 år.

–Vad jag efterlyser nu är ett löfte om att successivt byta ut samtliga apparater som börjar bli föråldrade innan det är för sent, säger han.