Nobelpriset har hela tiden svävat som ett slags ond ande över den turbulenta internationella aidsforskningen. Den föddes ur skräcken när unga friska män i USA:s storstäder plötsligt började dö i svår immunbrist.

Alla förstod att det var en smittosam sjukdom, att något okänt farligt dödligt ämne spreds i samhället, att detta måste hittas och bekämpas. De forskare som sökte sig till det nya fältet var unga, hungriga, tävlingsinriktade. De vågade satsa och de visste att här fanns ett Nobelpris att vinna för den som blev först.

Den självklare ledaren blev Robert Gallo, karismatisk amerikansk forskare vid USA:s Nationella Cancer­institut, världsledande expert på det som kallas retrovirus.

Bara för det borde han ha fått Nobelpriset menade många och Gallo själv har aldrig gjort en hemlighet av sina starka ambitioner att bli Nobelpristagare. Han har fått alla andra prestige­fyllda priser – stora som små – vissa i dubbel uppsättning. I hans välfyllda prishyllor hemma i huset i Bethesda har bokstavligen funnits en plats ledig för det efterlängtade Nobeldiplomet och medaljen. Nobelförsamlingen tycks nu för alltid ha spolierat den drömmen och många talar om en personlig tragedi.

Nobelpriset fokuserar på de avgörande åren 1983 och 1984 då det okända aidsämnet upptäcktes – i de franska labben, enligt Nobel­församlingens historieskrivning. Inte helt rätt, enligt andra.

Under dessa år samarbetade Gallo-Montagnier. 1983 tog franska läkare vävnadsprov från lymfkörtlarna hos en svårt sjuk manlig patient som i aidshistorien kallas BRU.

Françoise Barré-Sinoussi och hennes lab-chef Jean-Claude Chermann (som alls inte nämns längre) lyckades ta fram ett okänt virus från dessa lymfkörtlar. Fyndet diskuterades med Gallo och publicerades i tidskriften Science den 20 maj 1983, en av många teorier på den tiden om vad som orsakade aids.

Problemet för fransmännen var att de inte kunde odla fram sitt upptäckta virus själva, utan sände det till Gallos labb i USA som var världsledande på dessa tekniker.

Därefter skickades virus fram och tillbaka och i USA tog Gallos folk fram egna virus. Så den 23 april 1984 höll Gallo och hälsoministern presskonferens i USA och tillkännagav att det virus som orsakar aids var upptäckt. Inte särskilt mycket nämndes om fransmännens bidrag.

–Det var nog inte så lyckat, har Gallo erkänt i efterhand.

Och detta blev startpunkten för fajten mellan de två. Den handlade om patent och blodtester, om att Gallo hade stulit fransmännens virus. Efter fem år var striden över. Montagnier utnämndes till hiv-viruset upptäckare – Gallo till medupptäckare. Anklagelserna mot Gallo för fusk kunde inte bekräftas. De lades ned.

Gallo själv skulle förmodligen säga att straffet istället delades ut av svenskarna där på Karolinska Institutet 18 år senare.