Det är ett ofta upprepat påstående att de gröna språkrören vill förändra miljöpartiet för att under­lätta en framtida koalitions­regering med socialdemokraterna.

Det är förmodligen sant, men det finns också andra dimensioner som förklarar den gröna ledningens iver att reformera det egna partiet.

Fundera till exempel ett slag på de här frågorna. Vilket av partierna gjorde i riksdagsvalet 2006 ett bättre val i Stockholms stad än i någon annan kommun? Vilket parti har därefter i samma rangordning gjort sina bästa val i följande städer: Lund, Umeå, Göteborg och Uppsala?

Och i vilket parti representerar hälften av riksdagsledamöterna något av de tre svenska storstadsområdena?

När miljöpartiets ledning funderar över politikens inriktning så är ökad regeringsduglighet en viktig faktor. Men möjligheten att ytterligare stärka det egna stödet bland storstadsväljare är en annan.

Ofta innebär det här inte alls någon politisk målkonflikt. SOM-institutet i Göteborg redovisade i veckan nya siffror som visade att stödet för EU-medlemskapet aldrig har varit starkare i Sverige.

Bland miljöpartiets väljare var det för första gången någonsin en majoritet som inte vill att Sverige ska lämna EU.

Men trots att EU-vinden varit ­positiv så består de traditionella sociala och regionala variationerna i synen på EU. Alltså är stödet för EU betydligt starkare i storstäderna än på landsbygden.

När språkrören driver på för att ändra EU-linjen så innebär det att partiet blir mer kompatibelt med socialdemokraterna. Men också att de gröna blir ett mer ­attraktivt val för storstadsväljare.

Samordningsvinster finns också på skolområdet. Miljöpartiet har under våren slopat sitt krav på en betygsfri skola, och säger nu ja till betyg i avgångsklasserna och till skriftliga omdömen i andra årskurser.

Socialdemokraterna pekar i sin eftervalsanalys på skolan som en förklaring till partiets svaga val i Stockholm. Skolan är ”särskilt viktig för många väljare i storstäderna” påpekar val­analysgruppen. Och det första område som Mona Sahlin såg till att anpassa åt det borgerliga hållet var betygsfrågan.

Miljöpartiets nya linjer borde alltså glädja både Sahlin och storstadsväljarna. Och kan kanske göra partiet attraktivt för medelklassväljare i mitten.

”Det är dags att Miljöpartiet blir ett bredare parti. Vi ska vara alternativet för människor som kallar sig allt från frihetlig vänster till socialliberaler”, skrev Maria Wetterstrand och Peter Eriksson i en val­analys som publicerades för drygt ett år sedan i tidningen Arena.

Och det är ingen tvekan om var språkrören identifierar ­potentialen för politisk framgång. ”Nytänkande politiker behöver lära sig att se staden. Ett modernt regeringsalternativ måste fokusera mer på möjligheter och problem i storstäderna”.

Miljöpartiet vill in i regeringen. Men med storstadsväljarnas stöd i ryggen ska partiet också få stort inflytande när de väl är där.