Denna söndagsförmiddag är pulsen ännu låg i centrala Köpenhamn. Kafé Kreuzberg slår just upp portarna, där 21-åriga Christina Hjorth jobbat i tre månader. Jobbet fick hon genom att sticka en ansökan i chefens hand. En timme senare var jobbet hennes. Nu kombinerar hon kaféjobb med gymnasiala studier.

–Det här är ett ”studiejobb” jag har nu när jag studerar. Jag vill jobba med något inom mode och textil sedan. Min dröm är att göra det som frilans och ha tusen olika saker att göra på olika ställen, säger Christina Hjorth.

När Sverige i juni i år hade en ungdomsarbetslöshet på dryga 22 procent var andelen arbetslösa under 25 år i Danmark 13,7 procent. Och så har det sett ut de senaste åren. Det har gjort att svenska politiker, nu senast Jan Björklund, länge sneglat över sundet i jakten på ett lyckat recept mot ungdomsarbetslöshet.

Den danska modellen saknar till exempel de turordningsregler som finns i Sverige. Om någon ska sägas upp står det arbetsgivaren fritt att välja vem. Tryggheten i systemet för den som arbetar består i stället av högre arbetslöshetsersättning och fler möjligheter till omskolning för den som mister sitt jobb.

Christina Hjorth, och andra unga som SvD pratar med, tror att den danska arbetsmarknadsmodellen har påverkat deras jobbsyn. Det känns naturligt att regelbundet byta arbetsplats. Och den som är bäst på sitt jobb måste vara den som sitter säkrast – inte den som jobbat där längst.

– Det är likadant med mina vänner. Här i Köpenhamn rör sig folk mycket. Men jag tror det är olika i olika delar av landet. Jag är själv från en gård på Jylland. Där vill man jobba 8 – 16 och bli kvar på samma ställe.

Christina Hjorths lön är på miniminivå, 100 danska kronor per timme. Hon tycker det är rätt att unga till en början får lägre löner än äldre. Men en halvering av lönen för de yngsta, som Folkpartiets Jan Björklund talat om, tycker hon låter galet.

På ett fik några kvarter bort sitter 20-åriga Louise Sjørvad, med två år kvar på sin utbildning inom ekonomi och finans.

Hon hoppas bli en av dem som sedan får traineeplats på en bank. En sådan plats är hon då garanterad i två år, och sedan är banken normalt skyldig att låta henne behålla anställningen.

Då, såvitt Louise Sjørvad vet, kommer hennes lön att ligga i nivå med övriga nyanställda kollegers, oavsett ålder.

I en källarbutik står Esben Pedersen, 30, med trygg anställning i sin fars företag. Han tycker den danska modellen på det stora hela funkar bra, men två saker oroar honom. Det ena är att den förmånliga efterlönen, förtidspensionen, inte längre erbjuds. När folk nu oftare jobbar kvar till 65 års ålder får ungdomarna stå tillbaka.

– Det blir inte någon flytande övergång.

Men värst är enligt honom systemet med så kallad nylön. På myndigheter har det blivit vanligare att anställda inte får uppge för varandra vad de har i lön. När någon nyanställs är det upp till henne eller honom ensam att förhandla fram lönen, helt utan referenspunkter.

– Du blir din egen lyckas smed. En viss pott pengar ska fördelas och det blir de stora, högt upp i hierarkin, mot de små. Detta kan innebära slutet för fackföreningarna om det får fortsätta, spår Esben Pedersen.