Ett välskött vattenverk och ett ledningsnät i gott skick hjälpte inte. Den 11 september 2008 rapporterade vårdcentralen i Lilla Edet om ett misstänkt utbrott av magsjuka. På Fuxernaskolan gapade snart bänkraderna tomma och arbetsplatser dränerades på personal.

För Mariette Axelsson som är kostchef inom äldrevården var det rena mardrömmen.

–Jag blev jätteskraj och orolig. Jag ansvarar för maten som lagas till äldre som ofta är multisjuka, klena och försvagade av medicinering. Blir de magsjuka kan allting hända, säger hon.

Utbrottets snabba förlopp och knivskarpa geografiska avgränsning gjorde att misstankarna snabbt riktades mot det kommunala dricksvattnet. På ett gym blev nästan alla sjuka efter att ha klunkat i sig vatten. Snart låg 2400 personer nedbäddade. Det motsvarar en tredjedel av alla som får kranvatten från ytvattenverket i Lilla Edet.

–Det spelar nästan ingen roll hur väl fungerande reningen är i vattenverket. Får man en tillräckligt stor puls av föroreningar så bryter det igenom, säger kommunens miljöchef Annika Ekvall.

I Lilla Edet varorsaken i första hand calicivirus som orsakar kräksjuka. I vinterns stora utbrott i Östersund var det istället parasiten Cryptosporidium.

För två veckor sedan presenterade Livsmedelsverket, Smittskyddsinstitutet och vattenverkens intresseorganisation Svenskt vatten nya rekommendationer för hur landets dricksvatten ska skyddas mot parasitangrepp. På åtgärdslistan stod bland annat en kombination av reningstekniker. En säkerhetsåtgärd för att döda parasiter är att installera UV-belysning. Mest effektivt mot virus är klor.

Myndigheterna och Svenskt vatten påpekade samtidigt att det saknas information om hur parasitskyddet på vattenverken ser ut i dag.

För att råda bot på kunskapsbristen har SvD undersökt läget på 30 av de 168 större svenska vattenverk som tar ytvatten från sjöar och vattendrag och därmed är extra känsliga för parasitangrepp. Nyligen rapporterade Smittskyddsinstitutet att man hittat Cryptosporidium i mer än vart tionde prov som tagits i landets största ytvattentäkter.

I SvD:s urval ingår alla ytvattenverk i Stockholm, Uppsala, Södermanland och Västmanland samt vattenverk i ett slumpmässigt urval av kommuner i övriga landet.

Resultatet visar att 18 av 30 vattenverk ännu inte installerat UV-filter. I några fall är sådana installationer planerade men ännu inte genomförda. Andra har beställt utrustning nu, efter utbrottet i Östersund. Att det kan finnas parasiter i vattnet är dock ingen nyhet för ansvariga i vattenverken.

– De flesta vet att det här kan förekomma, men att det kunde bli så här ohanterligt kunde ingen tro, säger Lena Söderberg, vd vid Svenskt vatten.

En förklaring till att så många saknar skydd mot parasiter är att det svenska vattnet har varit så bra, tror hon.

– Vi är lite aningslösa.

Detta bekräftas i SvD:s enkät. Trots kännedom om att parasiter kan finnas i vattnet tar 21 av de 30 vattenverken inte några prover alls för att undersöka om vattnet som levereras ut till hushållen innehåller Cryptosporidium. Och av de som tagit prover har ungefär hälften bara gjort detta vid ett fåtal tillfällen, eller låtit analysera för små mängder.

I Stockholm är det tre vattenverk som förser drygt 1,7 miljoner invånare med dricksvatten. Alla tre tar ofta prover både på råvattnet från Mälaren och i dricksvattnet, för att kunna parera föroreningar. Men ett enda parasitägg i vattenglaset räcker för att smittspridningen ska komma igång.

Stockholmsverket i Norsborg, med 700000 dricksvattenabonnenter, saknar UV-filter i dag men är på gång att installera ett.

–Vi vill säkra vattenkvalitén i framtiden. Med klimatförändringar så händer det saker i vattentäkterna, säger vattenverkschef Jan Ekvall.