Det är en omfattande polisutredning som ligger bakom att tio åtalade unga män idag klockan nio radas upp i säkerhetssalen i Stockholms tingsrätt.

Men trots att 26 personer kallas som vittnen och att förundersökningen om 3800 sidor innehåller allt från DNA-analyser och hemlig avlyssning till kartläggning av nätverk på Facebook så verkar en fråga förbli obesvarad: Vad hände med de 39,1 miljoner kronor som bars ut från depån?

Hos de åtalade har polisen hittat endast mindre summor. Kammaråklagare Leif Görts säger att det finns en viss frustration i det åtal som han nu ska leda i bevis:

–Inte för åtalet i sig, där har vi lyckats bra efter förutsättningarna, men det är en besvikelse att rånet lyckats på det viset att gärningsmän fortfarande har pengarna.

Att större brott klaras upp utan att bytet hittas är inget ovanligt. De poliser som dagligen punktmarkerar personer inom organiserad brottslighet ser hela tiden spår av vinster.

Pengar som går åt till att köpa status, säger Stefan Edin, gruppchef på Stockholms länskriminals projekt Nova mot organiserad brottslighet:

–Vi går in i lägenheter som hygieniskt sett är en katastrof, men där finns dyr Hästensäng, de senaste tekniska grejerna och Breitlingklocka.

Fredrik Bornesand, chef för spaningsjouren på Södertörn, bevittnar hur männen som han spårar bränner pengar på krogen och reser till Thailand.

–Det är pengar som driver de kriminella. Pengar, makt och narkotika, säger han.

Mycket av vinsterna från storrån går åt till att betala omkostnader.

–Det är många som ska ha betalt, folk ska mutas, folk betalas för att hålla tyst, det är logistisk som kostar, och så vidare. Och det är ju inte varje dag som pengar kommer in, säger Fredrik Bornesand.

Intervjuer som kriminologen Lars Korsell på Brottsförebyggande rådet gjort med källor på båda sidan om lagen – myndighetspersoner respektive aktiva kriminella som tjänar pengar på narkotika – bekräftar att vinsterna ofta rinner iväg snabbt.

–Men livsföringen är inte utan inslag av rationalitet. De spenderar pengar på att vara på ställen där de får veta saker. För dem finns inga affärstidningar, inget Rotary, ingen Svenska Dagbladets näringsbilaga. Istället får de kontakter inom inte minst genom uteliv, säger Lars Korsell.

För två år sedan gav riksdagen svensk polis större möjlighet att inte bara följa pengarna utan även ta dem. Polis och åklagare måste inte längre bevisa att pengarna kommer från ett visst brott. Men det räcker inte, menar kriminalkommissarie Fredrik Bornesand:

–Vi blivit bättre på att ta saker, men lagstiftningen är fortfarande tandlös. På Irland är det omvänd bevisbörda. Den kriminelle själv måste visa var man köpt huset och båten, i Sverige ska man bevisa att det kommer från brott.

Men det är långt ifrån så enkelt som att rånare klarar sig undan eller sitter av straff för att sedan leva gott på ett undangömt byte. Det menar Erik Lannerbäck, under många år en profil i Stockholms undre värld känd som Tok-Erik.

Hans specialitet var att agera torped åt kriminella som ville åt andra kriminella. Han säger att han av erfarenhet vet vad som väntar dem som kommer undan med bytet från ett brott som helikopterrånet.

–De blir osams, sen börjar de tjafsa, någon snor av de andra, och de hämtar torpeder... Pengarna är slut innan de hinner blinka!

Erik Lannerbäck, som idag arbetar för Fryshuset med att få kriminella att hoppa av, fick nyligen en fängelsedömd rånare att räkna på sina illegala intäkter:

–Det här är en ung kille som ganska framgångsrikt gjort rån. Av de pengarna har han sparat 400000 och nu ska han sitta fem år. Han skulle alltså ha tjänat mer om han jobbat med att städa på en skola.