Varma, lite längre jackor. Varma skor, inte minst i herrstorlekarna 43-44. Strumpor och kalsonger. Platschefen Anne Malmqvist på Ny gemenskap i Stockholm räknar upp de mest akuta behoven.

Föreningen tar emot 100-200 hemlösa och andra behövande i sin dagverksamhet på Kammakargatan.

Inger Berkman på Stadsmissionsgården, vid Stadsgården i Stockholm, fyller på listan: mössor, vantar och jeans.

– Det vi fick till jul är slut, det ligger mest sommarkläder här. Leta gärna fram varma, hela och rena som ni inte behöver, uppmanar hon.

Tommy Johansson kommer hit varje dag, särskilt när det är kallt, för att duscha, äta, tvätta kläderna.

– Och för värmen. Jag sover på Bostället på Högbergsgatan, men det är stängt dagtid.

Besökarna är i genomsnitt 200 per dag, och 90 procent är män. De blir allt yngre och många är flyktingar. Minst hälften brukar behöva något i klädväg, enligt Inger Berkman, som arbetat bland de hemlösa i 13 år.

– Många av dem sover i kulvertar, i källare eller på vindar. Eller uppe i bergen vid Stadsgården, eller i kojor i skogen.

De som sover på marken och inte är varmt klädda riskerar att frysa ihjäl.

– Gränsen mellan att vara Medelsvensson och hemlös är många gånger hårfin, konstaterar hon.

Vägen från ett välordnat liv går inte sällan via konkurs, skilsmässa, bruten kontakt med barnen till missbruk och hemlöshet.

Omkring 3 200 personer är hemlösa i Stockholm, enligt kommunens beräkning.

Knappt en tredjedel är kvinnor. Psykiskt långtidssjuka är ytterligare en grupp som ingår bland dem.

Även Frälsningsarméns lager av vinterkläder börjar sina.

– Det är fler och fler som söker hjälp hos oss och det gör att trycket ökar. Vi träffar också allt fler med östeuropeisk bakgrund, folk som vistas här i korta perioder och de har kanske inte samma kunskap om vårt klimat som andra hemlösa, säger Renée Åneby, assistent på Frälsningsarméns sociala centrum vid Hornstull.

– Det kommer alltid att finnas människor med behov att sådan här hjälp, det är Inger Berkman vid Stadsmissionen övertygad om.