Det var februarikväll när det ringde på dörren hos familjen Lindberg, som bor i Stockholms innerstad. Utanför stod en man och en kvinna som presenterade sig som poliser och frågade om de fick komma in. Där bad de att få prata med Niklas, sonen i familjen.

–De frågade om jag visste vad det gällde. Och det gjorde jag ju. Men det var absolut inte förvarnat. Min lillebrorsa var hemma med kompisar, det blev rätt jobbigt. Vi gick in på mitt rum, de frågade om jag hade något, säger Niklas.

Han gav polisen en liten påse marijuana. Tillsammans med sina föräldrar och personal från socialen - som väntat i trapphuset - pratade Niklas med poliserna vid köksbordet. Därefter åkte han ner till Maria Ungdom för förhör och urinprovslämning.

Det kallas Linköpingsmodellen, och är Stockholmspolisens nya vapen i kampen mot ungas droganvändande. Modellen innebär att polisen - ibland tillsammans med socialtjänsten - åker hem till personer i 15-18-årsåldern som misstänks ha börjat med droger. I hemmiljön informeras och konfronteras föräldrar och ungdomar om misstankarna.

–Det är ingen husrannsakan. Vill de inte ta emot besöket får vi snällt vända, säger Magnus Skoglund.

Han arbetar hos Linköpingspolisen och är den som utarbetat modellen. Anledningen var de många tips om ungdomar som börjat ta droger, men där misstankarna var vaga. Polisen kunde inget göra och det hände att de påträffade personen ett år senare.

–Då hade personen hunnit bli en etablerad missbrukare. Det kändes olustigt, här har vi en ungdom som tenderar att använda droger, och så gör man inget åt det, säger Magnus Skoglund.

Magnus Skoglund säger att man inte varit fel ute i något av de drygt hundra hembesök som gjorts sedan 2003. I hälften av fallen har ungdomen tagit droger nyligen, vilket lett till att en förundersökning startat på plats.

–Men det är inte syftet med besöket. Däremot fångar man upp problemen och får upp föräldrars och socialens ögon, säger han.

Modellen har spridits till flera orter i landet, bland annat Gävle. Den senaste tiden har samtliga distrikt inom Stockholms län infört olika varianter på modellen.

I Stockholms län har användandet av cannabis ökat de senaste åren, visar siffror från Stockholmsenkäten. På Södermalm upptäckte polisen en grupp på åtta personer i sjunde klass som rökte cannabis.

Niklas berättar att folk röker helt öppet, till exempel på sidan om fotbollsplanerna. För honom kändes inte rökandet som någon ”stor grej”.

–Det förekommer hela tiden, i alla fall här i innerstan. Jag ser nästan någon dagligen jag känner som röker på. De flesta som provat alkohol har också provat gräs, säger han.

För Stockholmspolisen har Linköpingsmodellen blivit ett verktyg i kampen mot cannabisanvändandet. I Haninge kommun har antalet anmälningar om narkotikabrott bland ungdomar under 18 år niodubblats sedan 2008, delvis på grund av att man börjat med hembesök 2009 som lett till upptäckter.

–Det var påfallande ofta att vi upptäckte att ”Herregud, du är ju påverkad”. Ännu värre var att föräldrar var där och inte upptäckt det, säger Stefan Sjöström, gruppchef på närpolisen i Haninge.

Arbetet ledde enligt honom till stor uppmärksamhet bland föräldrar. Samarbetet med socialtjänsten, skolan och den mottagning som tar emot unga missbrukare har fördjupats.

–Tanken är att i tidigt skede upptäcka de som använder narkotika och sedan erbjuda dem vård. Målsättningen är att få dem att sluta, säger Stefan Sjöström.

Min inställning till cannabis har inte direkt förändrats. Det som hänt är att misstron mot polisen har förstärkts.

Niklas, fick ett hembesök av polisen i februari.

I familjen Lindbergs fall fick hembesöket effekt. Niklas fick strafföreläggande på 2500 kronor i böter. Polisen slog till mot hela Niklas kompisgäng samtidigt. Många har rökt cannabis i något år. Flera av dem har nu slutat, berättar Niklas.

–Mina föräldrar har ju tvingat mig att inte röka. De har koll på mig, så jag har bestämt mig för att inte göra det. Men min inställning till cannabis har inte direkt förändrats. Det som hänt är att misstron mot polisen har förstärkts.

Niklas är skeptisk till hembesöket som metod, och får medhåll av sin pappa, som i stället förordar informationskampanjer om riskerna med cannabis.

–Just i vår familj och med vårt barn kan jag tänka mig att det kanske fungerade. Men det här är ett hårt sätt att agera på rätt vaga misstankar. Jag tror bara att det göder en massa misstro och förstärker utanförskapet, säger pappan.

Fotnot: Familjens namn är fingerade.