Stockholm visar vägen i valet

Vällingby centrum har fått en ansiktslyftning. I den nya gallerian ligger de kända märkesaffärerna tätt. Biografen Fontänen påminner dock om äldre tider då Vällingby var exemplet på den moderna folkhemsförorten.

15 T-banestationer längs den gröna linjen och en knapp halvtimme bort ligger regeringskvarteren i centrala Stockholm. Men det är i Vällingby och andra storstadsvalkretsar som riksdagsvalet om nästan exakt ett år avgörs.

På en lunchservering sitterEwa Axelsson , tillsammans med småbarnsföräldrarna Sara Roos och Kristin Alfort. Två generationer väljare i ett område där de politiska sympatierna har ändrats radikalt. Men Ewa Axelsson har inte bytt fot.

– Jag kan inte tänka mig att byta block, slår hon fast.

Sara Roos och Kristin Alfortär inte lika bergfasta. Höger eller vänster spelar inte så stor roll, tycker de.

– Livssituationen är det som påverkar hur man röstar, inte så mycket traditioner, säger Kristin Alfort.

Båda två passar in på bilden av den rörliga storstadsväljaren. I den här valkretsen, som också sträcker sig till Rinkeby, har det svängt rejält. I valet 2002 hade de rödgröna ett övertag med 14 procentenheter. 2006 krympte det till knappt 2 procentenheter.

Torget i Rinkeby är fullt av människor. På pizza- och kebabrestaurangen sitter några spridda gäster.

– Politikerna kommer hit när det är val. Annars ser man dem aldrig. Jag kommer inte att rösta nästa år. Så är det för många här, säger Attila Akbas, som arbetat tio år på restaurangen.

Arbete, sysselsättning och ungdomsfrågor är det som är viktigt för mig, säger Tony A Eriksson när han slår sig ned vid ett av restaurangborden.

– Man har dragit in på verksamheter för ungdomar.

Han är bekymrad över hur, som han säger, myndigheterna behandlar invånarna i Rinkeby och liknande förorter. Det gör att människor här vänder sig bort ifrån samhället.

Moderaterna dominerade stort i Stockholm förra valet. Ska de rödgröna ha en möjlighet i det kommande valet måste de lyckas med två saker: Attila Akbas och andra soffliggare måste gå och rösta och medelklassen måste vinnas.

18 minuter tar tunnelbanan från Högdalen till riksdagen, från lokalplanet till det nationella. Som ordförande i Stockholms arbetarekommun, och riksdagsledamot på Stockholmsbänken måste Veronica Palm ha koll på båda.

– Det är viktigt att vi riktar in oss på de sakpolitiska frågorna, och utgår från hur verkliga väljare lever. Det är hiskeligt knepigt för många småbarnsväljare att lösa vardagspusslet, då krävs en bra infrastruktur, säger Veronica Palm, när vi träffas i radhuset i Högdalen där hon och Roger Mogert, oppositionsborgarråd i Stockholms stad, bor med sina tre döttrar.

Här, långt ut i andra änden av tunnelbanans gröna linje, har Socialdemokraterna ett av sina starkaste fästen, 42 procent. Men i hela huvudstaden fick partiet bara drygt 23 procent, ett katastrofval. Att vända storstadstrenden beskrevs i partiets eftervalsanalys som en av de viktigaste målsättningarna inför valet 2010.

– Vi måste ha ett bredare anslag. Det finns en stor, bred, medveten och orolig medelklass i Stockholm. Dessutom finns en helt annan typ av LO-grupp - en stor servicegrupp, som är mer rörlig än industriarbetarna, säger Roger Mogert.

Vad är Socialdemokraternas problem?

– Helt ärligt så är ju Socialdemokraterna ett traditionellt industriarbetarparti. Då krävs en öppenhet för att förändras. Det är inte samma sak att bedriva politik i en storstad som i en bruksort, och Stockholm har förändrats sedan 80-talet.

Till grundproblemet hör den politiska bilden av Socialdemokraterna, är båda eniga om. Partiet upplevs som "gammaldags". Å andra sidan blir det annorlunda 2010 då Socialdemokraternas ledare är en stark och tydlig stockholmare, tror Veronica Palm. Den politiska skillnaden blir tydlig.

– För väljarna 2010 blir det antingen Sten Nordin med halverat bostadsbyggande, försämringar i skolan och sänkt skatt, eller Carin Jämtin med en smart klimatstad som använder pengarna till en bra skola, säger hon.

Efter valnederlaget 2006 tvingades Annika Billström bort från posten som oppositionsborgarråd. I sitt avskedstal till Stockholms arbetarekommun var hon kritisk:

"För mig är det uppenbart att Socialdemokraterna i Sverige saknar en genomarbetad storstadspolitik. En politik som når ut till förorterna, och vinner respekt hos den flytande medelklassen... "

Ropen på en politik för storstäderna har sedan fortsatt att höras inifrån partiet, senast i en debattartikel i Dagens Nyheter, där förslag för att bryta den nedåtgående trenden i Stockholms medelklassområden lanserades. Men Veronica Palm avfärdar tankarna på en storstadspolitik. Hon vill ha en politik som "funkar i Grängesberg, likaväl som Stockholm".

– Det viktiga är att kunna lösa problem som människor möter i vardagen. Det är viktigt om vi ska fortsätta vara en spelare i svensk politik.

Kampen om väljarna i Stockholm fortsätter. Nu i Hammarby sjöstad.

– Hej, jag heter Sten.

Finansborgarrådet Sten Nordin (M) böjer sin resliga kropp över en grupp köande sexåringar på Sjöstadsskolan i Hammarby sjöstad i Stockholm.

När han lite senare hälsar på förskolläraren Annika Brännström ute på skolgården behöver han inte presentera sig. Hon känner igen honom.

– Det är klart att man gör. Man läser väl tidningarna, säger Annika Brännström, som under sitt korta möte med Sten Nordin nämner hon att klasserna är stora även för de små barnen.

Som finansborgarråd har Sten Nordin vikt fredagarna till besök utanför Stadshuset.

– Hit ville jag komma för att ni är så omtalade, säger Sten Nordin.

Hammarby sjöstad är på många sätt ett område som inte blev så som det var tänkt. Hit antogs personer i medelåldern med utflugna barn flytta. I stället blev här ett myller av barnfamiljer med brist på både skola och förskoleplatser som följd. Och här, där en allt större del av de boende röstar borgerligt, reste sig en stor grupp föräldrar upp i gemensam protest då kommunledningen ville låta en friskola lösa problemet. Föräldrarna krävde en kommunal skola, och fick det.

Det påminner om hur Stockholmarna är i valtider. Oförutsägbara. Alltid beredda att byta fot. Den senaste tre decennierna har Stockholmarna röstat för förändring, varje kommunval. Som Stockholmspolitiker är det något man måste förhålla sig till. Men också det som ger valrörelsen en extra nerv, tycker Sten Nordin.

– I valrörelserna i Stockholm brukar det vara strid. De är väldigt ideologiskt präglade. Det visar att demokratin lever, säger han, när vi tar tvärbanan mot Gullmarsplan.

Parallellt med de ständiga majoritetsskiftena har det skett en långsam maktförskjutning i Stockholms stad, där Moderaterna växt sig allt starkare, medan Socialdemokraterna backat. I kommunalvalet 2006 fick Moderaterna ett historiskt starkt stöd och blev det klart största partiet.

– Vi är i takt med utvecklingen i Stockholm och ser Stockholmarnas behov, exempelvis när det gäller valfrihet. Där är hela Stockholms län med bra, förklarar Sten Nordin.

Men framgångarna har även en annan förklaring, som handlar om erfarenhet vid makten, resonerar han.

– Min företrädare Carl Cederschiöld brukade säga att medan Moderaterna fortfarande var ett litet parti bland andra i regeringssammanhang, så har vi här fått chansen att visa vad vi går för genom alla borgerliga majoriteter.

Hur bra det går beror förstås också på tillståndet i motståndarlägret, i första hand hos Socialdemokraterna, som i senaste kommunvalet backade åtta procentenheter.

– Socialdemokraterna har problem med moderniteten. Det märks på deras interna debatt. När Carin Jämtin går ut och vill begränsa vinsten för företag i välfärdsektorn får hon mothugg av sina egna.

Men även om opinionssiffrorna tycks tala för Stockholmsmoderaterna går det inte att slå sig till ro. Resultatet i EU-valet, där Miljöpartiet och Folkpartiet gick fram kraftigt, kan indikera nya styrkeförhållanden i Stockholmspolitiken.

– Opinionen kan svänga snabbt. Den här valrörelsen kommer det att vara flera partier som tar plats på scenen, tror Sten Nordin.

Moderatledaren Fredrik Reinfeldt och hans medarbetare äter hamburgare i köpcentret Moraberg i Södertälje. Han har just avslutat ett besök i kommunen. De senaste veckorna har han varit på plats i flera av länets kommuner. Om Moderaterna växte sig stora i Stockholms stad i förra valet, så var dominansen i länet ännu större. Där röstade nästan 40 procent på partiet.

Södertälje styrs visserligen av de rödgröna partierna,men här ökade Moderaterna sin andel av riksdagsrösterna med drygt 12 procentenheter 2006. Fredrik Reinfeldt förklarar framgången med att Moderaternas valfrihetsbudskap passar väljarna i Stockholmsregionen:

– Mångfald är naturlig i en storstad, fler människor, större utbud av allting. Det är också någonting som man ser som naturligt även i skattefinansierad verksamhet. Man förstår inte vänstersidans beskrivning av detta som ett hot, säger han innan Säpobilen kör tillbaka honom till tjänsterummet i Rosenbad.

Statsministern har just nu fullt upp med EU-ordförandeskap och internationella klimatförhandlingar. Men på partikanslierna pågår valplaneringen. Partisekreterarna Ibrahim Baylan (S) och Per Schlingmann (M) vet att en avgörande faktor blir hur väl man lyckas attrahera de viktiga väljarna i storstäderna, och framför allt i Stockholmsregionen.

Ibrahim Baylan menar att väljarna måste känna igen sig i beskrivningen av vardagens utmaningar och erbjudas lösningar på dem. I det senaste valet misslyckades Socialdemokraterna med att uppfylla de kriterierna. En missbedömning var fastighetsskatten.

– Situationen i Stockholm skilde sig markant från övriga landet. Väljarna kände kanske att vi inte riktigt förstod vilken utmaning skatten var så som den var konstruerad, säger han.

Enligt Per Schlingmann måste den som vill locka väljare kunna presentera en trovärdig ekonomisk politik, en välfärdspolitik som betonar kvalitet i verksamheterna och dessutom en politik för "icke-materiella frågor", som klimatfrågor.

Både Baylan och Schlingmann är förstås medvetna om storstadsväljarnas betydelse, men båda betonar samtidigt att man måste ha en politik för hela Sverige.

– Det handlar inte om att ställa landsbygdsväljare mot storstadsväljare. Det handlar inte om att offra den ene för att vinna den andre, säger Ibrahim Baylan.

– Vår ambition är att vara ett parti för hela landet. Men vår utgångspunkt är också att Sverige ha vuxit och blivit mer olikt, säger Per Schlingmann.

På serveringen i Vällingby säger Ewa Axelsson, Sara Roos och Kristin Alfort att skillnaderna mellan de politiska blocken är små. Motsättningarna är inte glasklara.

– Det är klart att de skickar en signal till oss. När vi väl är i valrörelsen så kommer nog konflikten att vara tydlig, tror Per Schlingmann.