När Eva Hammar i Kil frågade telefonsäljaren från Cancer- och allergifonden om 90-kontot var borttaget, fick hon svaret att de helt enkelt hade tagit slut. Efteråt kände hon sig lurad.
Foto: Johan Eklund
Trixen är många bland dem som ska idka välgörenhet. Kritiserade organisationer fortsätter under nya namn, register över givare säljs ut till företag och 90-konton uppges ha ”tagit slut”.
Eva Hammar hade haft ståen-de överföring varje månad till
Cancer- och allergifonden. Nu ringde en man därifrån och ville ha en ny påskrift om autogiro, för fonden hade omorganiserats.
– Jag frågade om det fortfarande var ett 90-konto. Men han sa att det var ett 91-konto i stället, för de andra var slut.
När handlingarna kom ville Eva Hammar ändå kolla. Hon kontaktade branschorganisationen Frii som uppgav att 90-konton inte tar slut.
– Jag kände mig jättelurad, berättar hon. Jag fick dessutom veta att fonden var svartlistad.
Sanningen är att stiftelsen Cancer- och allergifonden, som samlade in 51 miljoner kronor i fjol, fick sitt konto indraget i våras av SFI, Stiftelsen för insamlings-kontroll. Fonden samlade främst in pengar via telefon, ett dyrt och kritiserat sätt. I vintras hade den plötsligt minskat sina kostnader för att uppfylla SFI:s krav: den hade helt enkelt överlåtit givarregistret, personal och inventarier till en nybildad stödförening.
– Det ansåg vi vara ett oetiskt sätt att kringgå våra regler och vilseledande mot givarna, säger kanslichef Eva Birath.
Men enligt ordförande Sören Gyvall har stiftelsen trots namnet inget med Stödföreningen för Cancer- och allergifonden att göra.
– Vi får inga pengar från dem. Vi ska själva inte ha telefoninsamling mer utan bara arbeta med autogiro, säger han.
Stödföreningen drivs av sonen Lennart Gyvall. Trots att föreningen funnits i över ett år har den ännu inte betalat för inventarier och register.
– Vi har faktiskt inte slutligen skrivit överlåtelseavtalet, förklarar sonen Gyvall.
Han vill inte säga vad föreningen hittills fått in, men siktar mot att hamna ”i den häraden” som stiftelsen, det vill säga 50 miljoner kronor per år. Den nya organisationen saknar 90-konto och är en ideell förening utan insyn.
Det 90-konto som stiftelsen nu förlorat kämpade den länge för att få. Under fyra år pågick dessutom rättstvister. Länsstyrelsen i Stockholm hävdade att för lite gick till ändamålet men förlorade i läns- och kammarrätt år 2004.
En annan av de organisationer som förlorat sitt 90-konto är
Insamlingsstiftelsen för Handikappades rekreation. Den sålde sitt namn, och därmed även kvalitetsstämpeln som 90-kontot innebär, till den kommersiella klädinsamlingsfirman Malmtex.
– Vi får minst 21 500 kronor i månaden för att de får använda vårt namn. Det motsvarar ungefär 11 procent av vad Malmtex får in på klädinsamlingen, säger Thomas Olsson, ordföranden för Handikappades rekreation.
Flera organisationer har bytt namn över tid. Den ideella föreningen Svenska Smärtafonden har till exempel registrerat namn som Cancer- och Smärtafonden, Insamlingsföreningen Barnallergi-, Bröstcancer- och Prostatacancerfonden.
Ordförande Anders Sköld arbetade tidigare med telemarketing åt en annan fond, Laryngfonden. När samarbetet upphörde tog han med sig fondens register över givare. SvD har talat med givare som trott att de fortsatt att ge till Laryngfonden, som till skillnad från Svenska Smärtafonden har 90-konto.
– Jag ser det som vårt register, som vi har suttit och jobbat upp hos oss, säger Anders Sköld.
Branschorganisationen Frii har fonden på sin varningslista. Den har aldrig uppfyllt utdelningskraven för ett 90-konto, men på hemsidan hävdar man att det ska gå i år genom att 75 procent av avkastningen ska gå till ändamålet. De resultat som SvD får se för första halvåret i år visar dock att bara 29 procent av intäkterna på 7,5 miljoner kronor gått till cancer- och smärtforskning.
