Under statsminister Tage Erlanders regeringstid gällde från 1950 neutralitetspolitik. Den lagfästes aldrig utan sammanfattades med formeln ”alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig”. Om vi angreps skulle försvaret slåss ”tills hjälp anländer” (underförstått från väst), men från 1960-talet uteslöts allt tal om sådana förberedelser.

Efter kalla krigets slut 1991 och med början under statsminister Carl Bildt skrotades neutralitetspolitiken stegvis. Sverige gick 1994 med i Natos partnerskap för fred och blev 1995 medlem av EU.

Sverige kallar sig numera inte heller militärt alliansfritt. ”Vårt lands säkerhet och trygghet bygger på gemenskap med andra länder”, enligt regeringen Reinfeldt. 2009 antog riksdagen en solidaritetsklausul där Sverige lovar bistå EU-länder och nordiska grannar: ”Sverige bör därför kunna såväl ge som ta emot militärt stöd”.