I debattartikeln på Svenska Dagbladets Brännpunkt skriver kristdemokraterna att ”... vi bör lära av exemplen från andra partier som förlorade i valet 2010, och som nu kommer att möta väljarna med nya partiledare.” Artikeln publiceras inför att valberedningen ska ta ställning till nomineringar till partiets extra riksting i januari. Då ska bland annat partiledare väljas.

– Det är en kyrklig grupp som står bakom. Det är ingen perifer grupp utan en grupp som har varit tongivande inom kristdemokraterna, säger Magnus Hagevi, statsvetare vid Linnéuniversitetet i Växjö som har forskat om politik och religion.

– Det är väldigt ovanligt, att de gör på det här sättet. Jag tror inte att det har hänt inom kristdemokraterna tidigare.

Magnus Hagevi bedömer att Göran Hägglund trots allt har en stark position inom partiet.

– Åtminstone jämfört med utmanare. Men jämfört med hur andra kristdemokratiska partiledare brukar behärska sina partiledarorganisationer så har han en oerhört svag position.

Det är svårt att skilja på personen Göran Hägglund och hans politik, anser Magnus Hagevi.

– Han står för en ny kristdemokrati. Gamla KDS men också kristdemokraterna på kontinenten har velat använda staten för deras sätt att leva, som med vårdnadsbidraget. Häggland har i stället sagt att staten inte ska lägga sig i olika livsstilsval, som den kristdemokratiska livsstilen. Han pratar ju om att staten ska hålla sig borta från ”verklighetens folk”.

Utmaningen blir densamma för en eventuell efterträdare på posten: att samla tillräckligt väljarstöd.

– Till och med Alf Svensson höll på att åka ur riksdagen en gång. 1994 fick de 4,01 procent. Så att det finns en naturlig väljarbas för kristdemokraterna som bara är att håva in med en ny partiledare, så enkelt är det inte, säger Magnus Hagevi.

– Det här är ju ett jättelitet parti som är beroende av stödröster från andra partier, framför allt från Moderaterna.