Jan Björklund (FP) och Åsa Romson (MP) var bästa debattörerna, alliansen vann något fler frågor än oppositionen – och ”mänsklighet” var ordet för dagen. I alla fall enligt statsvetare Li Bennich-Björkman.

Li Bennich-Björkman, statsvetare vid Uppsala universitet.
Oppositionen var på hugget i jobbfrågan. Men när det kom till ekonomin, skolan och sjukförsäkringen var alliansen något vassare, tycker Li Bennich-Björkman, professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet.

– Alliansen var väldigt självsäker i många frågor. Men i frågan om vinst i välfärden tycker jag att V har en stor poäng och att man från alliansens sida har svårt att klara det. Man mörkar det genom att hela tiden tala om valfrihet när det inte handlar om det.

Hon tycker att de viktigaste och mest centrala frågorna kom upp, men att Jimmie Åkesson kom undan för lätt i diskussionen kring invandring.

– Man släpper den på ett sätt. Det märkliga han säger – att Sverige inte är medmänskligt för att man inte satsar på bistånd – är ganska ologiskt. Det behövde han inte utveckla utan han fick framstå som ett av de etablerade partierna. SD har blivit mer mainstream, mindre av ett enfrågeparti.

Bland övriga partiledare menar Bennich-Björkman att Stefan Löfven utmärkte sig i första ”halvlek” då jobbfrågan diskuterades. För Fredrik Reinfeldt var det tvärtom; statsministern växte under debattens gång:

– Det kan ha att göra med frågorna. Men han kom in på ett helt annat sätt under andra halvlek. Frågan om vinst i välfärden är en svag punkt, men där var han bättre än övriga tre i alliansen. Han öppnade för att det finns en svag punkt och att det kanske måste ses över.

En fördel för alliansen, menar Bennich-Björkman, är att alla sluter upp; alla svarar på allt för att markera att man är en enhet.

– Reinfeldt kör konsekvent med att släppa fram övriga partier. Det måste han också göra – de har inte råd att förlora något parti.

Till exempel, påtalar Li Bennich-Björkman, fick C-ledaren Annie Lööf oväntat stort utrymme – men klarade sig sådär:

– Hon är inte en stark debattör, ganska mekanisk. Det är inte så mycket färg över det hela.

Bättre gick det för Jan Björklund, menar hon:

– Han är en lysande debattör. Han är orädd, tar ut svängarna och kör med exempel i stället för abstrakta resonemang. Man lyssnar på vad han säger.

Även Åsa Romson får höga betyg av Bennich-Björkman, liksom Jonas Sjöstedt som hon beskriver som ”stor tillgångar för sina partier”.

Jonas Hinnfors.

Men man kunde se att det inte finns något rödgrönt samarbete, Jonas Sjöstedt gjorde försök till närmanden mot Löfven men Löfven fångade inte upp det.

Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborgs Universitet

Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborgs Universitet, tycker att kvällens partiledardebatt gav en hyfsad bild av likheter och olikheter mellan de två lägren, och även var det kan finnas en kompromissvilja.

– Det är sällan svenska partiledardebatter hettar till. Men man kunde se att det inte finns något rödgrönt samarbete, Jonas Sjöstedt gjorde försök till närmanden mot Löfven men Löfven fångade inte upp det. Det är tydligt att S ser sig som ett eget alternativ och söker inte aktivt samarbete, säger Jonas Hinnfors och påpekar att det verkar finnas ett kompromissutrymme i vissa frågor där Socialdemokraterna kan tänkas komma överens med regeringen:

– S vill sänka Rut lite, där kan man tänka sig att det finns utrymme över till regeringen. Samtidigt som det finns viktiga skillnader i frågor som jobbskpande åtgärder och krogmoms, kan man ändå se att det finns områden där man är lite närmare varandra, säger Jonas Hinnfors.

Han tycker att det till viss del kom ett klart besked från Stefan Löfven när det gäller vinster i välfärden:

– Det kom ju faktiskt ett slags besked från Löfven eftersom han inte vill ta ordet vinstförbud i sin mun, det var väldigt intressant. Där står han mellan regeringen som vill tillåta vinster och Jonas Sjöstedt, som vill förbjuda. Sedan får man ju se hur det går eftersom det finns olika strömningar inom partiet när det gäller vinster i välfärden, menar Jonas Hinnfors.

Av partiledarna tycker han att Göran Hägglund, Jonas Sjöstedt och Jimmie Åkesson stod ut på ett lite överraskande sätt i debatten.

– Hägglund var ovanligt aktiv och på hugget i flera frågor. Jimmie Åkesson undvek invandring i alla frågor utom just invandringsfrågan och skolan, och det är ju en medveten strategi från SD att framstå som ett parti som inte bara identifieras med invandring. Jonas Sjöstedt lyckades låt bli att rasa och vara arg på regeringen som tidigare, och fokuserade mer på vad Vänsterpartiet faktiskt vill göra, säger Jonas Hinnfors.

Han tycker att Stefan Löfven verkade vara mer tillfreds med sin debattroll som oppositionsledare, än Fredrik Reinfeldt som var mer tillbakahållen.

– Löfven var lite mer som på mammas gata, men jag tycker samtidigt inte att Reinfelt var dålig eller passiv. Det var dock ingen av de två som framstod som vinnare, menar Jonas Hinnfors.

Ulf Bjereld
Den S-märkte statsvetaren Ulf Bjereld tycker däremot att Fredrik Reinfeldt "gjorde en Obama" och var både passiv och defensiv i debatten.

– Han brukar ju vara en duktig debattör, och man kan undra om det var för att han vill framstå som statsmannamässig i och med att han ändå har så stort förtroende hos väljarna. Eller om han var passvi med att begära ordet för att släppa fram allianskollegorna, då främst Lööf och Hägglund. Han var i alla fall inte riktigt med i debatten och det var oväntat, säger Ulf Bjereld.

Han ger Reinfeldt ett svagt minus för insatsen i debatten medan Stefan Löfven får ett svagt plus. Av de två partiledare som ligger sämst till i opinionsmätningarna tycker Bjereld att KD:s Göran Hägglund gjorde bra ifrån sig, medan Centerns Annie Lööf inte lyckades komma in i debatten på samma självklara sätt.

Den partiledare som lyckades bäst var utan tvekan Miljöpartiets språkrör Åsa Romson, menar Ulf Bjereld.

– Hon gjorde sin bästa tv-debatt någonsin. Tidigare så har hon ju inte tillhört den skara vars inledande debatter varit så starks men ikväll var hon kanske bäst av alla partiledarna, säger Ulf Bjereld.

När det gäller debattfrågorna så anser Ulf Bjereld att det var ett märkligt val av SVT att ta upp invandring och flyktingströmmar.

– Det är en fråga som rangeras ganska långt ner av svenska väljare. Jag tycker också att det är tråkigt att frågor om jämställdhetspolitik och utrikespolitik inte var med, och att kulturpolitiken aldrig får vara med i sådana här sammanhang.

Tycker du att det kom några klara besked i sakfrågor i debatten?

– Det var väl snarast kända ståndpunkter som var uppe, men skiljelinjerna syntes starkast i skolfrågan där Jan Björklund står för en mycket traditionell syn med att man ska plugga mer, och Annie Lööf hade ju ett uttalnde om att skolan ska rusta eleverna för jobb. De rödgröna var mer inne på att utbildning handlar om mänsklig utveckling och kunskapssamhället. I övrigt var det skillnader i synen på skattepolitiken men de var inte så stora i sak egentligen. Det är trångt i mitten i svensk politik, menar Bjereld.

Han menar också att det syntes att det finns förutsättningar för ett rödgrönt samarbete, men inte i samma form som i förra valet – utan främst då ett visst samarbete mellan S och MP.

RÖSTA: Vem är bäst – Reinfeldt eller Löfven?

LEDARBLOGGEN: Lööf ställde bästa frågan