Kan den riktige Fredrik Reinfeldt vara snäll och ställa sig upp? Moderatledarens inledningstal visar att pr-planen är att det nu är partiförnyaren snarare än statsministern som ska synas.
Det är ”inte alla som älskar det”, sa Fredrik Reinfeldt till ombuden. Och sedan slog han fast att satsningar på välfärd är viktigare än sänkt skatt för dem som tjänar bra.
Andra förnyarpositioner var moderatledarens kritik mot hur vissa företagare behandlar sina anställda och påståendet att partiet inte har några ”kärnväljare”. Hänsyn till den gruppen kan alltså inte vara ett hinder för förändring.
Innan Fredrik Reinfeldt började tala spelades låten ”Nya Vägar” med flera ironiska verser som ”nya jobb, bättre barnomsorg, vi får hopp tack vare Anders Borg”.
Men den avslutande raden var inget skämt: ”Det enda som räknas nu är fortsatt förnyelse”. Det råder alltså inte någon tvekan på stämman: kravet på förändring är överordnat allt.
Partiledarens tal utvecklades också till läxläsning med ombuden, som fick höra hur skapandet av de ”nya moderaterna” ledde fram till den historiska segern i valet 2006. Den nymoderata logiken är enkel: mer förnyelse leder till mer framgång.
Men budskapet om att satsa på välfärd är egentligen ingen nyhet. Det innebär bara att Reinfeldt återknyter till det gemensamma manifest som den borgerliga alliansen gick till val på.
De stora reformerna när det gäller sänkta skatter och ersättningsnivåer i a-kassa och sjukförsäkring är genomförda. Det är alltså jobbpolitiken och det som återstår handlar framför allt om välfärdsområdet: vården, äldreomsorgen och skolan.
Efter ett år i regeringsställning som har väckt motstånd hos väljarna väntar nu alltså satsningar på välfärd, och en återgång till konflikter med de moderater som gillar partiets traditionella ståndpunkter.
Det var ju den inriktningen och sådana uppgörelser som före valet lockade till sig väljare som tidigare aldrig hade kunna tänka sig att rösta på moderaterna, bland dem många socialdemokrater.
Och utan gamla moderater finns det ju inga nya moderater. Så länge man inte förlorar har partiledningen därför ingenting alls emot hårda strider på stämman.
När det gäller politikområden som försvaret, jämställdheten, könsneutrala äktenskap och miljöskatter intar partiledningen ståndpunkter som den gärna ser utmanas av partikamrater som istället vill hålla fast vid det gamla.
Hårda interna konflikter förstärker ju bara bilden av att moderaterna är ett parti i förändring. Vilket är vad partiledningen har rest till Gävle för att bevisa.
