Centrum mot rasisms kontor gapar tomt på den centrala adressen på Sveavägen. I kansliets 180 kvadratmeter stora och dyrt renoverade lokaler jobbar i vanliga fall tre anställda.
Centrum mot rasism, CMR, har kansli på en av landets dyraste adresser. De tre anställda förfogar över en yta på 180 kvadratmeter, alltså 60 kvadratmeter per person.
Trots att det är en hyreslokal har CMR genomfört påkostade renoveringar. Förra året byggde man om och köpte möbler för 330 000 kronor.
– Det blev så dyrt för att kanslichefen Amina Ek köpte nya, jättelyxiga möbler. Hon kastade ut de gamla som vi hade fått billigt, säger flera personer som har lämnat CMR.
Amina Ek menar att de möbler som byttes ut var ”opraktiska”.
– Det handlar om att ha funktionella lokaler, säger hon.
Trots de påkostade insatserna förra året ska CMR lägga ytterligare 140 000 kronor på renoveringar i år, enligt budgeten. Kassören Raili Borg förklarar det med att den splitternya inredningen kan behöva repareras.
– Om toaletterna går sönder eller så, säger hon.
Även andra delar av CMR:s kostnader för administration och representation är vidlyftiga. Förra året reste, hotellövernattade och åt styrelsen och kanslipersonalen för närmare 600 000 kronor. Bara
maten och hotellen gick på 300 000 kronor.
Styrelsen har ledamöter från olika delar av landet. Vissa sammanträden sker på hotell- och konferensanläggningar i Stockholm, trots att man
har ett stort, elegant inrett sammanträdesrum på kansliet.
CMR betalar middag med vin och även ledamöter bosatta i Stockholmsområdet bor på hotellen, bekräftar flera styrelseledamöter. Man har bland annat varit på Långholmen Hotell, konferensanläggningen
Bosön på Lidingö samt hotell i Malmö och Umeå.
– Det var helt onödigt att vi som bodde i Stockholm sov på hotell. Men när jag tog upp det på sammanträdena viftade man bort det, säger en tidigare styrelseledamot.
Samma kultur präglar kansliet. Personalen har varit med när styrelsen sammanträtt och då övernattat på flera hotell i Stockholm, även de kanslianställda som bor i Stockholmsområdet.
I maj förra året övernattade kanslipersonalen på SAS Radisson i Frösundavik. Där kostade de billigaste rummen 2 200 kronor. Därtill kom hyra av konferensrum. Man åt middag och drack vin på CMR:s
bekostnad, uppger en av dem som var med.
– Vi hade ett internat för att arbeta ostört, säger Amina Ek. Jag ville komma bort härifrån, från lokalerna. Vi gör så en eller två gånger per år.
Men en av de tidigare anställda som var med på Frösundavik säger att man hade kunnat komma betydligt billigare undan:
– Vi hade fått plats på kansliet. Ville vi komma bort hade vi kunnat ta ABF-huset, där man kan hyra billiga konferensrum. Men Amina Ek ville att allt skulle vara dyrt och lyxigt. Hon valde inte husets vin direkt.
Amina Ek har också en handkassa på 10 000 kronor i veckan som hon får använda fritt. Räcker den inte till är det kassörens uppgift att sätta in mer pengar på kontot.
En av de tidigare styrelseledamöterna krävde tre gånger att få veta vad Amina Ek gjorde med pengarna, utan att vid något tillfälle få det redovisat för sig. CMR har sponsrat basketlaget Solna Vikings med 150
000 kronor. Anledningen var, enligt kassören Raili Borg, styrelseledamoten Lamine Diengs personliga kopplingar till laget.
Centret har också betalat 45 000 kronor för tre annonser i den lilla antirasistiska tidningen Mana.
– Vi har satt oss på kartan som en viktig aktör att räkna med och vi omnämns i internationella rapporter, säger Amina Ek. Jag jobbar extremt mycket, minst sex dagar
i veckan, och vi är utsatta för onda krafter som vill att
organisationen ska haverera.
Antero Sjöman är ordförande i antidiskrimineringsbyrån i Göteborg, som är en av CMR:s medlemsföreningar. Han är skarpt kritisk till ledningens sätt att hantera pengar.
– CMR har alldeles för höga kostnader i jämförelse till innehållet, säger han. Granskar man verksamhetsrapporterna syns det att det är
låtsasverksamhet som inte har med antirasism att göra.
