Historien om Bertil Ströberg är långt ifrån den agentromantiska filmens berättelse. Den har också mycket lite gemensamt med berättelser om verkliga storspioner som exempelvis de brittiska i " the Cambridge Four", Kim Philby, Guy Burgess, Donald Maclean och Anthony Blunt. De erkände utan tvekan att de var spioner. Det gjorde aldrig Ströberg. Ända fram till sin död hävdade han att han var utsatt för en komplott.

Lennart Peterson, reporter på TV 4, har träffat Bertil Ströberg ett antal gånger.

– Domen mot honom som landsförrädare var det absolut värsta han kunde tänka sig. Den präglade honom väldigt djupt. Det är olyckligt att han dog innan en domstol tog ställning till fallet med alla omständigheter på bordet. När han dömdes var det alldeles för mycket som undanhölls, säger han.

Överstelöjtnanten Bertil Ströberg, då chef för flygstabens sambandsavdelning, greps på huvudpostkontoret på Vasagatan i Stockholm i maj 1983. Han misstänktes för spioneri för Polens räkning. Då hade Säkerhetspolisen övervakat honom sedan april samma år.

Ströberg var på posten för att hämta ut ett poste restante-brev adresserat till en Sven Roland Larsson. Ett namn som spelar en väsentlig roll i historien om Ströberg. Det var nämligen det namnet en person uppgav i ett annat brev i april 1983 i vilket polska ambassaden erbjöds köpa militära hemligheter till priset 25 000 kronor.

Men istället för att anta erbjudandet kontaktade ambassaden UD som i sin tur meddelade Säpo. Med hjälp av ambassaden gillrades en fälla. Polackerna låtsades anta erbjudandet och skickade pengarna poste restante till kontoret på Vasagatan och Ströberg greps.

Bertil Ströberg förklarade sin inblandning med att han avstyrt en misshandel av Sven Roland Larsson och då gett Larsson sitt visitkort. Larsson ska sedan, enligt Ströberg, ha tagit kontakt för att få hjälp med att hämta ut brevet.

Vid den tiden fanns 29 personer med namnet Sven Roland Larsson. Ströberg kunde inte peka ut någon av dem som den person han hade träffat.

Åklagaren hävdade vid rättegången 1983 att det var Ströberg som skrivit breven. Själv bedyrade han sin oskuld och menade att han var utsatt för en konspiration där främmande makt var inblandad. I juli 1983 dömdes han till sex års fängelse för grovt spioneri av en oenig tingsrätt. Domen fastslogs senare också av en oenig hovrätt.

I maj 1986 frigavs Ströberg från Kumlaanstalten efter tre års isolering. Han fortsatte att hävda sin oskuld och beviljades sommaren 1988 resning av Högsta domstolen. Två nya brev spelade då en central roll. Även dessa innehöll militära hemligheter. Försvarets linje var att alla breven skrevs av en och samma person. Och det var inte Ströberg. Även den här gången fastslogs den tidigare domen på sex års fängelse.

BILDER: Svenskar dömda för spioneri