Det mest bisarra med Spanska sjukan är att vi vet så litet om dessa fasansfulla månader då kanske 500 miljoner människor smittades av ett influensavirus som vi nu vet liknar H5N1 och som dödade kanske 20-30 miljoner människor, 5 procent av världens befolkning. Fakta är besynnerligt få, men myterna desto fler.

Inte konstigt alls, tycker historieprofessorn Dick Harrison i Lund, om bristen på kunskap och forskning om Spanska sjukan (i Sverige finns en enda doktorsavhandling i ämnet):
- Det är ett välkänt inslag i alla slags epidemier, säger han. Vi människor vill inte veta, vill så snabbt som möjligt glömma vår sårbarhet. Vi värjer oss mot att ett simpelt virus ska kunna ha så fruktansvärda effekter.
Också den amerikanske vetenskapsjournalisten John Barry som ägnat sju år av sitt liv åt att studera den ”stora influensan” främst ur ett USA-perspektiv tar upp det konstiga ointresset i sin bestsellerbok ”The Great Influenza” från 2005. Varför, frågar han, finns inte den stora romanen om Spanska sjukan, den initierade forskningen, de självklara skildringarna av katastrofen i diverse biografier?
Det är denna okunskap som också bidrar till dagens mytomspunna panik inför fåglarna och som utnyttjas av diverse krafter i kampen om resurser och forskningspengar.
Vilka fakta finns då om Spanska sjukan?

Var började
den?
Ingen vet. Men flera teorier finns: en är att det muterade fågelviruset uppstod i inre Asien (speciellt Tibet pekas ut av vissa), spreds via Japan och Kina med sjöfarare till Amerika; en annan att viruset först förts till Frankrike med kinesiska arbetare under krigsåren, vissa av kineserna transporterades också till USA; en tredje är att afrikaner som rekryterats till den franska armén smittades, de saknade adekvat immunförsvar vilket gjorde att viruset kunde utvecklas till en farligare variant.

Hur blev sjukdomen känd?
Den första rapporten om Spanska sjukan kom den 11 mars 1918 från Fort Riley i Kansas, USA, ett utbildningsläger för 26 000 amerikanska soldater som skulle sändas ut i första världskriget. Vissa menar att det också var där som viruset kan ha muterat.

Otvivelaktigt spelar första världskrigets alldeles speciella förhållanden en viktig roll för Spanska sjukans utveckling. Det framgår inte minst av John Barrys bok.
I USA spreds influensan blixtsnabbt i flera stora läger för tusentals
soldater, inte bara Fort Riley. Där umgicks och sov unga män mycket nära i stora tält och förläggningar. Den nya sjukdomen som spreds via hostningar och nysningar fick en ”drömmiljö” i soldatbarackerna.
Smittexperter vädjade till president Woodrow Wilson att begränsa riskerna: inte sända smittade soldater mellan de olika lägren, inte skeppa över tiotusentals amerikanska soldater till Europa. Men presidenten lyssnade inte, att vinna kriget var det viktiga, han nämnde aldrig någonsin epidemin offentligt.
Mer än en halv miljon amerikanska soldater transporterades i stället över Atlanten på veritabla mardrömsresor där tiotusentals blev sjuka och dog, en tragedi som hela tiden hemlighölls av krigscensuren. Fler dog i influensan än i kriget.
De amerikanska soldaterna smittade i sin tur både vänner och fiender i de europeiska skyttegravarna, vilket inte heller det offentliggjordes.
I maj 1918 kom den andra officiella rapporten om en sjukdom av ”epidemisk karaktär” som spreds i Madrid i Spanien. Det var så
namnet Spanska sjukan etablerades av den enkla anledningen att Spanien var neutralt i kriget och inte hade censur.

Hur många drabbades?
Därom tvistar de lärde fortfarande. Det anses att Spanska sjukan kom i åtminstone tre vågor: en våren 1918 av mildare natur, den aggressiva och farliga hösten 1918 som svepte över jorden på tolv veckor och då det största antalet dog, därefter slutade spridningen abrupt. En mildare variant kom 1920 och därefter försvann viruset.
Dödsfallen har angivits till mellan 20 och 30 miljoner, på senare tid har siffran höjts till 50-100 miljoner, cirka 5 procent av världens befolkning. Främst smittades yngre och medelålders mellan 20 och 40 år.

Till Sverige kom Spanska sjukan runt midsommar 1918, cirka 35 000 dog, värst drabbades glesbygder i Norrland.
Spanska sjukan-viruset är sannolikt det mest aggressiva virus som mänskligheten mött, båda efterföljarna asiaten 1957 som anses ha krävt fem miljoner dödsoffer och Hongkong 1968, då en miljon avled, var betydligt mildare.