En ensam trumslagare markerar takten och allvaret när styrkan marscherar gatan fram. Det är väl första gången som ett förband flottister klädda i ökenuniform utgått från örlogsstaden.

- Det är med blandade känslor. Det är ett äventyr de ska ut på för en god sak - att få fram mat till de svältande. Samtidigt som det känns lite oroligt som mamma, säger Carina Lindskog som är där för att ta farväl av sin son.

Amiralitetskyrkan är nästan fullsatt vid avresegudstjänsten. Det sjungs En blomstertid nu kommer, och det är lite av skolavslutning.

- De flesta känner att detta är en otrolig chans att utveckla sig själva och göra det som vi i Försvarsmakten är anställda för, säger styrkans chef Magnus Jönsson.

Från predikstolen talar pastor Christer Alvarsson kärnfullt om flaggan och korset som symbol för liv. Han har valt psalm 706 med flera passande rader ”Hej blixt och dunder (...) kom vind och väder - sjung Herrens lov!”.

- Det kommer att bli en enorm erfarenhet, man kommer att lära sig mycket om sig själv, tror sjömannen Thérese Palmqvist från Södertälje.

- Vi gör nytta, vi behövs verkligen, säger Stefan Åkerberg från Stockholm. De tjänstgör bägge på stödfartyget Trossö och känner sig trygga efter all utbildning och övning sedan i somras.

Under fyra månader ska 60 personer trängas på Trossö och 35 på varje kustkorvett. Befälhavarna oroar sig för värmen och plåtsjukan (hemlängtan). Sjömanslönen med traktamente är 35 000-40 000 kronor i månaden.

Förste sergeant Pontus Petersson är vapentekniker och bland annat ansvarig för den tunga kulsprutan, ett nytt vapen på flottans fartyg.

- Vi hoppas att vi inte ska behöva använda vapnen Det är sista utvägen, men vi är väl förberedda om de behövs.

Det officiella svenska motivet för insatsen är främst eskort och skydd av World Food Program, FN:s mattransporter till det svältande Somalia. Men de har endast två till fyra fartyg i månaden. Större delen kommer gå åt till att bevaka delar av farleden genom Adenviken (80 piratattacker hittills i år).

Framför allt ska svenskarna avskräcka pirater. Styrkan kan ingripa enligt självförsvarsrätten mot pirater som ertappas med att kapa ett fartyg. Men att frita ett kapat fartyg har den inte mandat att göra - varken redare eller regeringar vill riskera blodbad.

Det svenska förbandet har jämfört med andra nationer små fartyg och saknar helt egna helikoptrar. Det innebär att svenskarna endast kan skydda mot piraterna. För att jaga ifatt piraterna krävs snabbare ribbåtar och helikoptrar som kan svara för säkerheten på större avstånd.

Svenskarnas spjutspets är Skyddsstyrkan, som består av en bordningsstyrka undersöker misstänkta piratbåtar. Först säkrar korvetterna området. Sedan sänds ribbåten fram med totalt nio man ombord, medan prickskyttar vakar över deras säkerhet.

Skyddsstyrkans ställföreträdande chef kapten Johan Karlsson från Amfibiekåren medger att det finns risker, men tonar ner faran. Det är som en poliskontroll vid en vägspärr i Afghanistan eller Kosovo - fast på havet. Men inte enbart tillstår han:

- Att vara vår första kontakt är oerhört spännande och motiverande - att vara där det händer.