Katja och Ljudmilla står länge avvaktande med varsin bukett nejlikor i handen strax utanför biljettkontrollen inne på Ljubjankastationen. Tränger sig sedan fram bland de sörjande, passerar raden av poliser och lägger snabbt ned sina buketter på den enorma blomsterhög som samlats, omgiven av tända ljus.
– Det är bara så otroligt hemskt det som skedde. Jag kände ingen av de som dog, vill ändå visa mitt deltagande. Nästa gång kanske det är några av mina släktingar eller vänner som drabbas. Nu måste vi vara rädda igen, säger 17-åriga Katja, som inte behövt uppleva några terrorattentat i den ryska huvudstaden som tonåring.
Ryska analytiker och politiker hävdade i dagens kommentarer att det inte var någon tillfällighet att de två kvinnliga självmordsbombarna valde ett mål bara ett stenkast från det ökända högkvarteret för säkerhetspolisen FSB på andra sidan Lubjankatorget från stationen sett.
– Jag tror att måndagens attacker var ett svar på att säkerhetstjänsten slog till mot terrorister i Ingusjien för en månad sedan och dödade bland andra Said Burjatskij, en ledare för de islamistiska fundamentalisterna. Terroristerna visste att det var många FSB-medarbetare som åkte tunnelbana till jobbet på morgonen, sade Alexander Torsjin, som leder Federationsrådets kommission för Norra Kaukasus.
Huvudspåret för de skyldiga till dåden kopplas till situationen i Norra Kaukasus och den kamp som i ryska medier i praktiken försvunnit från tv-skärmarna. I dag är inte situationen värst i Tjetjenien utan i angränsande ryska delrepubliker som Dagestan och Ingusjien.
”Allahs svarta änkor” blev ett begrepp när kvinnliga självmordsbombare inledde sin terrorverksamhet 2001. De hämndlystna kvinnorna fanns också med under gisslandramat på Dubrovkateatern 2002 och skoldramat i Beslan 2004.
Under flera år var Moskva, och Ryssland, befriat från svåra terrorattacker mot civila. Det kom dock en påminnelse i november i fjol när en sprängladdning detonerade när Nevskij Express var på väg från S:t Petersburg till Moskva och 39 människor omkom.
Men måndagens dåd i centrala Moskva kom ändå som en chock och även om vardagslivet återvände på tisdagen så finns rädslan kvar.
– Ingen vet vem som drabbas nästa gång, säger 17-åriga Katja och går in i en väntande tunnelbanevagn.
