EAST HAMPTON | Fyrtioåtta timmars ihållande spöregn är ibland det bästa som kan hända en helg ute vid ”the beach”, som New Yorkarna kallar det. Om man är instängd i en lada från förra seklet, tillsammans med solblekta surfbrädor lutade mot en vägg och någon som kan laga mat, så kan det vara sommarens bästa helg.

Framför allt slipper man alla narcissister som triumferar vid den här tiden på året, när de bryter ut i sin allra mest välvaxade person, krönt av dyra guldiga hårslingor och en liten strandväska med eget monogram.

Jag kanske går igenom en naturlig fas i livet – att bli sura surtanten – men jag har funderat ett tag på varför folk är så olidliga nuförtiden. Alla tjatar om sig själva och om hur de ska uppnå perfekt hälsa, lycka och tillfredsställelse. Tesen som framgångsideologer har drivit länge nu är ju att allt går att åstadkomma genom att bygga upp sin självkänsla. Men jag börjar bli orolig för att något har gått snett.

Jag blev nöjd när jag fann att två till synes trovärdiga amerikanska forskare nyligen gjort en djupdykning i ämnet. Idag har en av tio amerikanska tjugoåringar indikationer på vad som beskrivs som en narcissistisk personlighetsstörning, en av sexton i den totala befolkningen. Jämfört med forskning som finns tillgänglig för tidigare generationer omfattar den kliniska definitionen av narcissism betydligt fler amerikaner nu än tidigare. De upplever att de har en självklar rätt till mer uppmärksamhet. De förtjänar ett bättre jobb, ett större hus, en vackrare partner. Och allt detta kan åstadkommas genom att bygga sin självkänsla.

Det är ju i grunden en god idé om alla älskar sig själva lite mer, så att de sedan kan skicka ut mer kärlek till världen runtomkring. Men vad händer när alla tycker att de är lite bättre än alla andra? Samhället blir helt enkelt ganska irriterande. Det fungerar exempelvis sådär med sommarpraktikanter i tjugoårsåldern – som bara utför sådant som de själva bedömer som meningsfullt. Eller när föräldrar skäller ut lärare som inte ser hur unika deras barn är. Det gick heller inget vidare för världen när många amerikaner tyckte att de var värda ett större hus, och fler skor, på kredit. Poängen med den amerikanska framgångsdrömmen var att en på tusen lyckades. Nu ska det vara tusen av tusen, och det börjar bli ont om syre.

Det verkliga offret är relationer. När något inte fungerar förtjänar man alltid något bättre och bör därför genast söka vidare – aldrig kompromissa eller ifrågasätta sig själv.

Ironiskt nog är nära personliga relationer enligt expertisen själva botemedlet mot narcissim. Genom att öva på att kompromissa, helst varje dag, hålls egot på plats. Experterna konstaterar också att de med lysande självförtroende inte heller alltid har bättre relationer än de som känner sig mediokra – den första kategorin har ju alltid rätt.

Forskningen antyder också att den som känner sig nödgad att dela något om sin beach-helg med den borgerliga morgontidningens läsare ligger i farozonen för att omfattas av diagnosen.