ADDIS ABEBA När rättsprocessen inleds kommer Johan Persson och Martin Schibbye att åtalas på tre punkter. Den första gäller att de illegalt tagit sig in i Etiopien, vilket de erkänner. De två andra, betydligt allvarligare, åtalspunkterna gäller ”samröre” med en terroriststämplad gerillagrupp och att de ”deltagit i terroristverksamhet”. De erkänner sig skyldiga till den första, förnekar bestämt de två andra punkterna.

Men klimatet är inte ”svenskvänligt”, vare sig för de som anklagas för ”terrorism” eller journalister. SVT och TV 4 fick sina kameror beslagtagna i tullen. Undertecknad blev av med allt bakgrundsmateriel (bland annat en rapport från Human Rights Watch) när jag första gången lämnade rummet. Och vi journalister är förvarnade om att vi antagligen blir både följda och avlyssnade.

– Det är ovanligt många civila säkerhetsagenter ute, säger en initierad källa som vill vara anonym.

Svenskarna greps den första juli och har nu för första gången fått träffa sina anhöriga. Martins hustru Linnea och hans mamma Karin har tillsammans med Johans pappa Kjell kommit ned för inledningen av rättegången. Det blev ett mycket känsloladdat första möte på fängelsedirektörens rum.

– Det känns så overkligt, som en dålig film som aldrig tar slut, säger Linnea och berättar om sina delade känslor:

– Det var underbart att få se honom, att ta på honom och känna att det är samma Martin som förut. Han ser ut att må efter förhållandena bra. Samtidigt blir saknaden efter honom ännu större nu när jag har träffat honom. Men ingen av oss vågade riktigt släppa fram känslorna, det är väl någon form av försvarsmekanism.

Efter att ha behandlats relativt väl de första veckorna i polishusets häkte (med tillgång till sängar, böcker, mat och telefon) blev tillvaron avsevärt tuffare när Johan och Martin flyttades över till det beryktade Kalityfängelset. Där sitter totalt omkring 10 000 fångar. Johan och Martin delar en barack med drygt 200 häktade. Det finns 150 sängar, så som nyanlända fick svenskarna till en början sova på cementgolvet. Nu sover de ”sked” på en madrass i väntan på att stiga i rangordning och få egna sängar.

På dagarna är det hett under plåttaket, på natten närmar sig temperaturen nollstrecket eftersom Addis Abeba ligger på drygt 2 300 meters höjd.

– Var och en kan väl förstå hur det är att sitta i ett sådant fängelse, men både Johan och Martin är starka och har kämpaglöd. De vet ju också att de är oskyldiga, förutom att de tagit sig in illegalt i landet. Men det är fruktansvärt trångt i fängelset och även på rastgården. På dagarna får de vara utomhus, men Johan beskrev utrymmet som två volleybollplaner, säger Johans pappa Kjell Persson.

På det lilla kafeét utanför hotel Gihon – med bröllopsceremonierna på behörigt avstånd – sitter också Martins mamma Karin och berättar att de fått rådet är utrusta sig med stort tålamod.

– Rättsprocessen kan gå snabbt, men det kan ta mycket lång tid. Upp till ett år. Vi har fått rådet att tänka bortom rättegången med möjligheter till eventuell benådning, säger Karin Schibbye.

I dag fyller sonen Martin 30 år. Om de anhöriga släpps in ytterligare en gång så kommer Martin att få ett par sockor av sin hustru Linnea. Treåriga systerdottern Tyra har ritat en födelsedagsteckning och gjort ett armband som present. Men det är ingen tvekan om vad som är Martins drömpresent: Att så snabbt som möjligt få lämna Etiopien tillsammans med kamraten Johan.

Enligt SVT har svenska ambassaden i Etiopien fått information om att rättegången kan komma att starta redan under måndagen i stället för på tisdag som det var sagt tidigare.